petramedaoche

A blev ledsen i morse när jag skulle lämna honom på dagis.

När vi kom så skulle de tydligen gå till kyrkan med en gång, därför skulle han inte ta av sig utan bara dra regnkläderna över overallen ( det regnar här i MIN "stad").
När jag sedan skulle gå så såg jag att han började bli ledsen. Båda fröknarna var fullt upptagna med att klä på alla barnen, så jag satte mig en stund och kramde honom. Han grät, och sa att han vill vara hemma med mig. Jobbigt, eftersom både han och jag vet att jag ju är hemma och skulle kunna ta hand om honom, men tar jag med mig honom hem en gång så vet han ju det nästa gång, och då kommer det vara ett he**ete att lämna varje gång.

Efter en stund blev en fröken ledig och hon fick ta över.

Då ändrade A taktik och sa att han hade ont i magen. Lillplutten.
Jag sa till honom att ifall han fortfarande hade ont i magen när de kommit tillbaka från kyrkan så kunde han säga till fröken så fick hon ringa efter mig.

A är ibland lite känslig när det händer saker han inte riktigt är beredd på. Han är vad vid att det ska vara samling när han kommer, inte att i hallen möta ett totalt kaos med barn, fröknar, kläder och lämnande föräldrar.
Hade jag bara vetat att de skulle gå till kyrkan så skulle jag kunnat förbereda honom, och ev. hade det gjort att lämningen gått bättre. Men men, de har ännu inte ringt så antagligen har "magontet" gått över, och om en liten stund ska jag gå och hämta honom.

Så slutet gott, allting gott.