petramedaoche

Varje kväll när jag går och lägger mig så har jag sånt dåligt samvete.
Dåligt samvete för att jag aldrig hinner med A längre.
Jag har sån fruktansvärd tur som har sån otroligt snäll son och att han inte verkar ha någon som helst svartsjuka gentemot E. Jag menar, hela tiden tjatar jag om E:

- A, inte göra så för E sover!
- A, om nu ska vara här får du vara tyst för E sover.
- A, kan du inte leka i köket/ i ditt rum/ där uppe?!
- A, jag kan inte hjälpa  dig nu för jag ammar E
- A, inte springa runt så har där E ligger, för om du ramlar på henne så får hon jätteont!
- A, du får göra det själv för jag håller på med E nu.

Hela tiden E E E E E!

Jag förstår inte hur han inte blir svartsjuk, det skulle jag blivit, men han älskar verkligen sin lillasyster!

Jag blir så lycklig när jag hör honom prata med henne och han säger saker som:

- E, om det kommer någonting farligt, då räddar jag dig!
- Jag älskar dig mest i hela världen!
- Mamma, titta var söt hon är!

På kvällarna när jag ska sova så ligger jag och tänker att i morgon då ska jag försöka hinna med A bättre, men sedan nästa dag så blir det likadant. E är så himla mammig och vill helst vara i min famn hela tiden, jag måste verkligen vänja henne av med det!

Jag saknar A så mycket att jag inte vet var jag ska ta vägen, och då är jag ändå med honom hela dagarna, men jag är inte MED honom!

Idag ska jag iallafall på julfest på mammas skola (lärare) och då ska jag bara ta med mig A, E får vara hemma med pappa. Det ska bli så härligt att bara kunna koncentrera sig på honom!

 Världens bästa kille i heeeela världen!