Skittelefonen!

Jag sitter i soffan med en sovande E i knät (ovanligt?....Nä)
Plötsligt ringer telefonen, och oturligt nog ligger båda telefonerna i köket.
Jag försöker därför, så tyst (fast högt) jag kan, ropa på M som, tillsammans med A, befinner sig på övervåningen.

Jag ropar, och ropar, och ropar tills han äntligen hör mig och springer ner för trappen. Men precis när han ska svara lägger personen i luren på.

- Åååh, jag hinner aldrig svara på den här skittelefonen, säger han som om det vore telefonens fel.

Det börjar ringa i M:s mobil och M ger A, som nu också har kommit ner, den bärbara och frågar om han inte kan ställa tillbaka den i stället. A tittar suspekt på telefonen, och frågar:

- Är det den telefonen som är skittelefonen?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0