petramedaoche

Idag skulle vi äta pannkakor till lunch. M hade stekt dem igår så det vara bara att värma i micron = smidigt!
Jag tog fram pannkakstallriken, jordgubbssylten och äpplemoset (A vill alltid ha äpplemos på pannkakorna= strange) ur kylskåpet. Sedan tog jag fram varsin tallrik till mig och A, och lade upp två st pannkakor till mig själv. Därefter ropade jag på A, som tidigare hade sagt att han var jättehungrig, och frågade hur många pannkakor han ville ha.
 
-Det räcker med en för mig, blev hans svar.
-Är du säker på det A, frågade jag, du var ju så hungrig.
-Jag orkar bara en, sedan är jag mätt!
-Men A, då kommer du vara hungrig igen om en kvart! Jag vill inte ställa mig och micra fler pannkakor sedan!
-Nä, jag vill inte ha mer.

Jaja, som du vill, tänkte jag och satte in A:s tallrik med EN pannkaka i micron.

Hans pannkaka blev varm, äpplemosad och delad innan jag ställde den på bordet framför A, och sedan gick jag och gjorde iordning mina egna pannkakor. När de var klara tog jag upp upp den skrikande E ifrån babysittern och satte mig  vid bordet med henne i knät.
Just när jag skulle ta min första tugga tog A sin sista, och kort därefter hörde jag:

- Får jag en till pannkaka?