petramedaoche

Ja, vissa är så himla tuffa så länge de inte blir konfronterade.

Speciellt har jag märkt detta på olika forum på internet, men det får jag skriva mer om sedan (ska snart gå och lämna A på dagis. (berättar mer om "magsjukeproblemet" sedan också!)). Det jag nu ska berätta om hände in real life!

Det var en gång jag och A som var i en ICA affär här i staden. A satt i en kundvagn och vi stod i en relativt trång gång och tittade på blomkrukor. Plötsligt kom en kvinna (ca 30 år) och hennes mamma(ca 60år), och kvinnan skulle tydligen ha något som stod mittemot den hyllan jag stod och tittade på. Jag drog därför vagnen närmare "min" hylla och det blev då gott om plats för kvinnan att gå förbi. Men när hon nu skulle göra detta så drog hennes jacka omkull en stor vas som stod på golvet, och den gick sönder. Okej, men det är ju sånt som kan hända, ingen fara skedd kan man tycka. Kvinnan gick iallafall tillbaka till sin mamma och sa att hon skulle gå och säga till någon i personalen. Men då säger mamman att "nä, det behöver du inte göra, det är ju inte ditt fel att folk vägrar flytta sig" Det säger hon högt och tydligt så att jag ska höra! Sedan fortsätter hon beklaga sig och även kvinnan faller in i klagosången, enda tills jag tillslut får nog och frågar:

Jag: Ursäkta, men är det mig ni pratar om, eller?
Tanten:*skrattar lite nervöst* Nej, nej, nej
Jag: För det är ju bara jag här *ser mig omkring*
Tanten:*fortsätter att skratta nervöst* Nej, nej, det var om grej som hände därborta*pekar mot andra sida av affären*
Jag:hmm...okej... för annars är det ju bättre att prata direkt till mig om det är nått.  *går därifrån*

What? Först pratar de högt och tydligt för att försäkra sig om att jag hör, sedan tror tanten i sitt stilla sinne att jag, efter konfrontation, ska gå på att de pratar om något helt annat!
Tydligen går vara tuff när man tror den andre är mentalt svagare än sig själv, men när det visar sig att så inte är fallet, ja då tar man tillbaka allting och lägger svansen mellan benen.

Ynkligt!