Tack prästen för att jag fick detta fina uppdrag...
Jag hade redan innan letat upp en dikt som jag ville läsa så jag trodde jag skulle slippa undan andra "uppdrag", men när Prästen började tala om en tackbön som skulle läsas av någon av föräldrarna och M snabbt som ögat meddelar att det var inget som han tänkte göra, så hade jag ju inget val än att ta mig an detta också.
Men sen när prästen gått hem och jag satte mig och läste det jag tydligen skulle säga så.... ja, jag vet inte... att läsa detta för hela tjocka släkten känns inte riktigt som min grej..
Tackbön:
Gud, vi tackar dig för våra barn.
Tack för gåvan du gett
och förtroendet du visat oss.
Ge oss ömhet, fasthet och lugn.
Hjälp oss att ge din kärlek vidare
till de barn som vi fått ansvar för.
I Jesu namn
Anledningen till att det inte riktigt känns som något för mig är nog det att jag helt enkelt inte är troende. Det hela känns så skenheligt. Jag vill inte tacka Gud, jag vill tacka M för att han pregnanterade mig och tog hand om allt när jag mådde så dåligt, och jag vill tacka mig själv för att jag stod ut även när graviditeten var som jäkligast! Men tacka Gud? Nja..
Men varför då döpa E?, kanske vissa av er tänker då. Jo, för mig handlar det om att jag är väldigt traditionsbunden, jag ÄLSKAR traditioner, och för mig är dopet just en tradition.
När A döptes hade vi en ung kvinnlig präst som förstod helt det här med att alla kanske inte var lika bekväma med "Halleluja"-grejer, men prästen vi fick nu var äldre och verkade mer konservativ. När jag berättde om dikten jag ville läsa så var han först väldigt tveksam och det tog en stund innan han godkände den, därför kändes det som jag inte hade direkt val när han sedan kom med den här Tackbönen. För han hade ju faktiskt gått med på min dikt.
Så jag får väl läsa den där himla bönen då.
Men jag tänker INTE blunda och jag tänker läsa innantill!
Så det så.
eller så chockar du hela släkten och när du ska läsa bönen säger du istället: Jag vill tacka M för att han övertalade mig till sex den där kvällen. Jag vill tacka apoteket för att de säljer graviditetstest och jag vill ge mig själv en klapp på axeln för det är faktiskt inte så roligt att kräka om morgonen och jag klarade faktiskt det galant. SEN vill jag också tacka Bassets Vingummi för utan dem hade inte detta varit möjligt! Tjo på er! :D
Då hade iaf jag hajjat till och tyckt att dop var roliga igen :P
Men jag förstår vad du menar, min mormor var helt förstörd när hon fick höra att vi inte skulle gifta oss i guds hus. Hon tillochmed skrev ihop en historia och sa till alla sina vänner att jag var ju inte konfimerad osv så det sket sig liksom.. :P
Om jag ändå fick använda din "tackbön"!
Men om jag säger den kanske prästen blir förnärmad och vägrar döpa mitt stackars lilla barn, och hon får istället växa upp som djävulens protégé.
Det får inte ske!
haha! Blir han arg så skvätter du bara lite vatten på henne själv och säger GUD ÄR MED DIG :D Sen tar du ditt barn och springer!
Hmmm... ja, det kanske får bli något sånt då..
