Varning för snubbelrisk! Följ stigen!

Flera gånger idag så har jag sagt till A att han ska plocka upp alla leksakerna i köket.
Men det har han inte kunnat göra för han "leeker ju med dom!".

Nu var jag ute och grejade i köket igen:

Jag: A, nu är det ju så mycket leksaker här så jag snubblar på dem hela tiden.

A: Men då kan du ju gå här! *visar en slingrig väg mellan alla leksaker*

Supernice! Nu vet jag hur jag ska ta mig mellan spisen och kylskåpet utan att behöva snubbla, vilket ju måste betyda att han inte behöver ta bort leksakerna!



Som kan ALLT!

A och E "samtalar":

A: Jag ska bli en pappa när jag blir stor. Som kan ALLT!
E:...
A: Och du vill väl bli en mamma som kan allt, E!
E:...


Ååååhhh, dom vill bli som sina förebilder!! Jag och M! Som kan ALLT!




Det vet man aldrig

Jag väcker A

A: Är pappa hemma?

Jag:
Nä, han är på jobbet.

A svarar med ögonen fortfarande stängda

A: Eller så är han och handlar mat... det vet man aldrig.

A, jag saknar dig sååå!

Varje kväll när jag går och lägger mig så har jag sånt dåligt samvete.
Dåligt samvete för att jag aldrig hinner med A längre.
Jag har sån fruktansvärd tur som har sån otroligt snäll son och att han inte verkar ha någon som helst svartsjuka gentemot E. Jag menar, hela tiden tjatar jag om E:

- A, inte göra så för E sover!
- A, om nu ska vara här får du vara tyst för E sover.
- A, kan du inte leka i köket/ i ditt rum/ där uppe?!
- A, jag kan inte hjälpa  dig nu för jag ammar E
- A, inte springa runt så har där E ligger, för om du ramlar på henne så får hon jätteont!
- A, du får göra det själv för jag håller på med E nu.

Hela tiden E E E E E!

Jag förstår inte hur han inte blir svartsjuk, det skulle jag blivit, men han älskar verkligen sin lillasyster!

Jag blir så lycklig när jag hör honom prata med henne och han säger saker som:

- E, om det kommer någonting farligt, då räddar jag dig!
- Jag älskar dig mest i hela världen!
- Mamma, titta var söt hon är!

På kvällarna när jag ska sova så ligger jag och tänker att i morgon då ska jag försöka hinna med A bättre, men sedan nästa dag så blir det likadant. E är så himla mammig och vill helst vara i min famn hela tiden, jag måste verkligen vänja henne av med det!

Jag saknar A så mycket att jag inte vet var jag ska ta vägen, och då är jag ändå med honom hela dagarna, men jag är inte MED honom!

Idag ska jag iallafall på julfest på mammas skola (lärare) och då ska jag bara ta med mig A, E får vara hemma med pappa. Det ska bli så härligt att bara kunna koncentrera sig på honom!

 Världens bästa kille i heeeela världen!


Här går det snabbt i vändningarna..

Jag ser att A börjar få svårt att stå stilla och frågar därför:

Jag: A, är du kissenödig?
A: Neeej!

5 sekunder senare.

A: Nu går jag och kissar.
Jag: Varför sa du nej då när jag frågade om du var kissenödig?
A: För jag var inte kissenödig då, jag blev det nuuu!

LAAAAGOM!!!



Jag: A, vill du ha vanlig mjölk eller o`boy?

A: Jag vill ha lagom o`boy.

Jag: Hmm...okej. Vad är lagom o`boy då?

A: Lagom

Jag: Vill du ha varm o`boy?

A: Nä jag vill ha lagom

Jag: Så du vill ha kall o`boy?

A: LAGOM!!

Jag: Okej, men då är den här lagom. ( Ställer fram o`boyen jag just blandat)

...

A:  Den här var ju för kall! Jag sa ju LAGOM!




Dagens lämning

A blev ledsen i morse när jag skulle lämna honom på dagis.

När vi kom så skulle de tydligen gå till kyrkan med en gång, därför skulle han inte ta av sig utan bara dra regnkläderna över overallen ( det regnar här i MIN "stad").
När jag sedan skulle gå så såg jag att han började bli ledsen. Båda fröknarna var fullt upptagna med att klä på alla barnen, så jag satte mig en stund och kramde honom. Han grät, och sa att han vill vara hemma med mig. Jobbigt, eftersom både han och jag vet att jag ju är hemma och skulle kunna ta hand om honom, men tar jag med mig honom hem en gång så vet han ju det nästa gång, och då kommer det vara ett he**ete att lämna varje gång.

Efter en stund blev en fröken ledig och hon fick ta över.

Då ändrade A taktik och sa att han hade ont i magen. Lillplutten.
Jag sa till honom att ifall han fortfarande hade ont i magen när de kommit tillbaka från kyrkan så kunde han säga till fröken så fick hon ringa efter mig.

A är ibland lite känslig när det händer saker han inte riktigt är beredd på. Han är vad vid att det ska vara samling när han kommer, inte att i hallen möta ett totalt kaos med barn, fröknar, kläder och lämnande föräldrar.
Hade jag bara vetat att de skulle gå till kyrkan så skulle jag kunnat förbereda honom, och ev. hade det gjort att lämningen gått bättre. Men men, de har ännu inte ringt så antagligen har "magontet" gått över, och om en liten stund ska jag gå och hämta honom.

Så slutet gott, allting gott.


Modellen A i sin "ledsen"pose:



Nyare inlägg
RSS 2.0