En dagishistoria

Det var en gång en vanlig vardagsmorgon, då A var ungefär 2 år gammal, och vi skulle gå till dagis. Detta var när vi bodde i vår bostadsrätt på andra sidan av stan, och A därmed gick på sitt förra dagis.

Det var på den tiden av året då det var kallt ute på morgonen men varmt när man gick hem på eftermiddagen, och eftersom det var morgon och kallt så skulle A ha sina vantar på sig.
Men just denna morgon var inte som alla andra, för denna morgon så kunde jag inte hitta vantarna! Jag letade och letade men ingenstans låg dem. Eftersom de inte fanns någonstanns hemma så fanns det ju bara en möjlighet. Jag måste glömt dem på dagis dagen innan.
Istället för vantar så rullade jag in A:s små händer i en halsduk, vilket fungerade utmärkt eftersom han ju satt stilla i vagnen när vi gick til dagis.

Men...

På väg till dagis hittade jag vantarna. Vi hade tappat dem på vägen hem dagen innan, och någon hade hängt dem på ett staket, men det hade regnat under natten, så vantarna var både blöta och kalla!
Inte bra, men dom har ju iallafall torkskåp på dagis, så de borde ju hinna torka innan det är dags för barnen att gå ut vid 9.00, tänkte jag medan jag la vantarna i korgen under vagnen.

Väl framme så tog vi in vantarna och när en av fröknarna kom ut och mötte oss i hallen så förklarade jag vad som hänt, räckte fram vantarna och sa att de nog behövde en omgång i torkskåpet.

Slutet gott allting gott?

Nä, ser ni, sån tur har man inte. För svaret vi fick från Fröken var att " Nä, vi sätter inte på torkskåpet bara för ett plagg"

: O

Jag funderar än i dag hur dom gjorde sedan när de skulle gå ut? Fick han gå utan vantar? Blöta vantar? Lånevantar? Vara inne?

Blondiebella VS SVT

Det är inte ofta jag kollar på Svt, det är typ endast när A tittar på barnprogram som vi har någon av de kanalerna på. Det känns som de fortfarande är kvar på stenåldern där.
Men i alla fall,  idag så såg vi på "Svensson svensson", och när programet var slut så berättade  hallåan att, jag tror det var imorgon, så var det någon som skulle intervjua bloggaren "Blondiebella" med betoning på bella.


Där fick jag vatten på min kvarn om man säger så :)

What? Blondiebella? Är det någon ny bloggare?
Man måste verkligen levt under en sten om man inte hört talas om Blondinbella!
Även om man försöker hålla sig undan, så finns hon ju överallt! Går ju inte en dag utan att man läser nått om henne eller ser henne på tv eller hör henne på radion. Det är heeeelt sannslöst ju!

Men tydligen har SVT klarat sig undan. Hur har de klarat sig från denna Blondinbellaepidemin? Finns det någon speciell metod man kan använda sig av? Något speciellt program till datorn som gör att alla sidor på nätet som innehåller blondinbellas namn inte visas? Något måste det ju använda sig av!?

Please teach me!!






Bilden är tagen från Aftonbladet.se

hmm...inte så bra alltså..

Varning för Avanza Zero fonden!!

En gratis fond som tydligen är "..lika bra som dyr", och eftersom den är gratis så...



En historia om min mamma

En sann historia:

Bakgrundsfakta:
När en av mammas hundar, Leia, var liten så fick hon vara i en bur byggd kompostgaller när mamma inte var hemma. Detta eftersom hon ej var rumsren än.

Historian:
Det var en gång min mamma som skulle åka till jobbet. Innan hade hon varit ute med hundarna och gett dem mat, ätit frukost och plockat undan den, och lagt Leia i buren. Trodde hon.
Men när hon skulle gå så kom Leia springande. Konstigt tänkte min mamma, för hon var ju säker på att hon hade lagt Leia i buren. Men men, hon tog Leia igen och gick återigen för att lägga i henne i buren. Väl vid buren upptäcker hon att, nej, det var verkligen inte Leia hon hade lagt i buren. För där på golvet ligger brödlimpan!




HAHAHAHAHAHAHAHA, detta har jag skrattat åt mååååånga gånger!

Hon kan vara lite disträ ibland min mamma!


= )

Jag har funderat...

Jag funderat lite över varför så många är så elaka på nätet?
Why, liksom?
Jag får den känslan att de är så små  och obetydliga i det verkliga livet så de måste skapa sig ett alter ego på nätet.
Ett alter ego som är allt vad de egetligen inte är, stora, tuffa, "coola" mobbare!
Oftast saknar de totalt kunskapen hur man diskuterar, och istället för att komma med några som helst argument med substans i så använder de sig av rena personangrepp.

För att känna igen en sådan här "tuff" alter ego person, så är det bara att leta efter folk som försvarar sina elaka kommentarer med "jag är ju bara ääääärlig".

Ett ex:

Någon lägger ut en bild en kjol som personen gjort själv och frågar "Vad tycker ni om den här?"

En normal person som inte gillar kjolen kanske skulle svarat "Vad duktig du är! Men det kanske inte riktigt är min stil."

En alter ego person skulle svarat: " Fy f*n va ful, skulle hellre dö än att sätta på mig den där!"

Frågar man då "why så elak?" Blir svaret:"Jag är bara ärlig! , tål man inte att andras åsikter så ska man nog hålla sig borta från nätet!"  

Ärlig?

Det är en tunn linje mellan att vara "äääääärlig" och att vara allmänt elak!  Lär er vart den ligger, eller håll er borta från människor överhuvudtaget!!!

Vissa är sååå tuffa...!!

Ja, vissa är så himla tuffa så länge de inte blir konfronterade.

Speciellt har jag märkt detta på olika forum på internet, men det får jag skriva mer om sedan (ska snart gå och lämna A på dagis. (berättar mer om "magsjukeproblemet" sedan också!)). Det jag nu ska berätta om hände in real life!

Det var en gång jag och A som var i en ICA affär här i staden. A satt i en kundvagn och vi stod i en relativt trång gång och tittade på blomkrukor. Plötsligt kom en kvinna (ca 30 år) och hennes mamma(ca 60år), och kvinnan skulle tydligen ha något som stod mittemot den hyllan jag stod och tittade på. Jag drog därför vagnen närmare "min" hylla och det blev då gott om plats för kvinnan att gå förbi. Men när hon nu skulle göra detta så drog hennes jacka omkull en stor vas som stod på golvet, och den gick sönder. Okej, men det är ju sånt som kan hända, ingen fara skedd kan man tycka. Kvinnan gick iallafall tillbaka till sin mamma och sa att hon skulle gå och säga till någon i personalen. Men då säger mamman att "nä, det behöver du inte göra, det är ju inte ditt fel att folk vägrar flytta sig" Det säger hon högt och tydligt så att jag ska höra! Sedan fortsätter hon beklaga sig och även kvinnan faller in i klagosången, enda tills jag tillslut får nog och frågar:

Jag: Ursäkta, men är det mig ni pratar om, eller?
Tanten:*skrattar lite nervöst* Nej, nej, nej
Jag: För det är ju bara jag här *ser mig omkring*
Tanten:*fortsätter att skratta nervöst* Nej, nej, det var om grej som hände därborta*pekar mot andra sida av affären*
Jag:hmm...okej... för annars är det ju bättre att prata direkt till mig om det är nått.  *går därifrån*

What? Först pratar de högt och tydligt för att försäkra sig om att jag hör, sedan tror tanten i sitt stilla sinne att jag, efter konfrontation, ska gå på att de pratar om något helt annat!
Tydligen går vara tuff när man tror den andre är mentalt svagare än sig själv, men när det visar sig att så inte är fallet, ja då tar man tillbaka allting och lägger svansen mellan benen.

Ynkligt!

Reklamen ljuger!!

Medan vi väntar på att bilden på A och min nya pojkvän (men vad f*n, inte nu igen! Jaja, ni vet vem ni inte ska berätta det för!), så kan jag berätta om en reklam som jag hörde på väg hem i bilen.

Det var en reklam för en av stadens idrottsföreningar och gällde deras matcher. I slutet så sa de "Kom hit du med! Alla dina kompisar är redan här!"
Detta gjorde mig väldigt  fundersam.. för mina kompisar är inte så himla sportintresserade, iallafall inte av den sporten.
Vad gjorde de där egentligen?
Jag ringde runt till alla mina kompisar och inte en enda var där!! Reklamen ljuger alltså!!!
Vad gör man om man kommer på en reklam med att ljuga?
Vem ringer man? Någon som vet?

Märkligt beteende! Aliens?

Jag, mamma, E och A var på stadens köpcenter och åt mat på restaurangen där. Från vårat bord hade man bl a utsikt över rulltrapporna, och det var just där som jag såg något väldigt mystiskt beteende.

Helt plötsligt, när jag satt där i godanro och åt, så upptäckte jag att en man (ca 35 år) och ett barn(ca 2 år) åker upp och ner, och upp och ner, och upp och ner, om och om och om igen. De håller varandra i handen, men säger inget till varandra utan verkar ha en tyst överrenskommelse om detta märkliga beteende.
Jag påvisar beteendet för mamma och vi skrattar lite åt det, men fortsätter sedan att äta.
Efter en stund upptäcker  jag dock något ännu märkligare. Nu har mannen och barnet fått sällskap av en Kvinna (ca 35 år) och ett barn (ca 2 år), som även de utövar detta märkliga beteende. Mannen och kvinnan verkar inte känna varandra och de åker inte tillsammans, utan de håller ett avstånd på drygt 10 meter mellan varandra.
Jag börjar vid denna tidpunkt bli lite orolig eftersom detta beteende verkar smitta ,och frågar därför mamma om vi inte kan gå därifrån och dessutom ta hissen ner till entréplanet. Hon skyndar sig att äta upp det sista, men då ser jag att först kvinnan och hennes barn lyckas dra sig bort från rulltrappan och strax därpå lyckas även mannen och hans barn ta sig därifrån, och jag känner att jag kan andas ut lite. Jag vågar nu stanna kvar och A kan få den kaka som jag lovat honom till efterrätt.

Är det någon som hört talas om detta? Kan det ha något med alien att göra eller vad tror ni?

Brrr, ryser när jag tänker på det...

Jag ska skaffa en ny!

ÄNTLIGEN(!!!!!!!!!!!!), har det tagit slut mellan Prins Carl Philip (ops skulle precis gör en enkel förkortning på hans namn, men som tur var insåg jag misstaget ; )  ) och hans brutta!! (läs här)
Jag har längtat efter den här stunden i 9 år, eller rättare sagt i hela mitt liv!

Jag har skickat kärleksbrev till Calle P! När jag var 4 år hjälpte mamma mig att skriva värsta fina brevet. Jag kommer inte ihåg vad det stod, men jag kan tänka mig att det var massa vackra saker. Jag skickade med några teckningar också. Jag menar, om han nu inte skulle fastna för allt det vackra i brevet så kanske han skulle upptäcka min talang och känsla i mina underbart fina teckningar.
Om jag nu hade skickat med några underbart fina teckningar ja, men jag ville ju inte skicka iväg mina finaste (de vill jag ju behålla själv, jag=ego), så jag tog några som jag hade målat när jag var ännu yngre, där det mest var massa streck!! Jag har ångrat detta i hela mitt liv, för som ni kanske förstår så blev det ju inte vi (jag fick faktiskt inte ens något svar), men jag är säker på att om jag bara hade skickat några andra teckningar så hade ni fått tilltala mig Prinsessan Petra by now.

Ska nog sätta mig och rita några oemotståndligt fina teckningar nu som jag kan skicka! Nu när han ÄNTLIGEN är singel igen!


M då? kanske ni tänker nu. Men han får faktiskt skylla sig själv, han ska ju till BUDAPEST i helgen!!

Han ska lämna mig!!!

Imorse när jag kom ner i hallen så såg jag att det stod en resväska i hallen. Vad i hel*ete!!! Nu har M tänkt lämna mig!! Den jä*eln har skaffat någon annan!
Men efter att ha tänkt ett tag så kom jag på att....ja, han ska faktiskt lämna mig!
M ska lämna mig i morgon. Han ska nämligen åka till Buddapest med jobbet!

Hur fuskigt är inte det? Han får åka en weekend till Budapest, all expenses paid, jag får stanna hemma på soffan med två skrikande barn! Jag känner inte direkt att den ekvationen är speciellt ekvivalent, men jag kanske har fel...

M gör alltid massa saker med jobbet. Är det inte weekendresor så är det turneringar av olika slag (pingis, bordshockey, gocart, innebandy, 5 kamp är ett par av alla turneringar som varit), och är det inte turneringar så middagar och hockeymatcher som de får gå på. Allt är självklart gratis!

Jag undrar när jag (mammaledig) får en betald semester, eller middag, eller en betald vad som helst egentligen?
Jag får nog ringa Försäkringskassan och höra...

Barnmisshandel

Jag har misshandlat min son!!!!!!!!!!!

När vi kom hem från att hämtat A på dagis så skulle jag som stänga ytterdörren! Ingen konstigt med det kan man tycka, jag har ju stängt ytterdörren många gånger. Men just denna gången hade A sina fingrar i vägen!! Han blev såååååååååå ledsen! Usch det är det värsta som finns, när man orsakar sina barn smärta! Nu var det ju ingen direkt jättefara, det blev inte ens nått märke på fingrarna men han fick ju jätteont och tårarna bara sprutade!
Vi satt en stund i soffan och kramades, så blev allt bra sedan som tur var.

När jag ändå avslöjar hur hemsk jag är mot min son så kan jag ju berätta att det inte är första gången som jag klämt A:s fingrar!

Det var en dag för drygt ett år sedan som min mamma hade varit hos oss, men nu skulle hon åka hem i sin bil och vi (jag och A) skulle åka och möta M på ICA Direkt (eg. MAXI). A var jättejobbig när jag skulle sätta på honom ytterkläderna och han bråka och ville inte alls följa med. Tillslut fick jag in min skrikande son i bilen och smällde igen dörren. Sedan kramade jag mamma hejdå och gick sedan och satte mig i bilen. Då upptäckte jag att A:s fingrar satt fast i dörren (uppe vid taket) !!! Han grät inte längre för att han var arg som jag trodde, utan för att han hade ont! Mitt mammahjärta höll på att hoppa ur bröstkorgen medan jag sprang runt bilen för att öppna dörren. Som tur var så hade han tur i oturen. Fingrarna hade fastnat mellan dörren och gummilisten så det var bara en lätt inbuckning i fingrarna inget brutet, inget blod, ingen svullnad. Jag som hade värsta scenariot framförmig när jag sprang där runt bilen, en språngmasch som för övrigt känddes som den aldrig skulle ta slut. Behöver jag säga att jag kände mig som världens sämta mamma?

Musen är trasig!

Ja, datamusen alltså!
Den där plattan, på den bärbara datorn, som man styr muspekarn med verkar förlora sin kontakt med mitt finger ibland. Ja, det är väl relativt hälsosamt kanske vissa av er tycker nu, man ska ju faktiskt inte sitta vid datorn 24/7. Jaja, visst visst, problemet är väl dock att detta numera händer även när mitt finger har kontakt med plattan!
En kort stund kan den fungera någolunda, ibland rör den sig, om än lite hackigt. och ibland fungerar det inte alls. Detta är myyyyyyyyyyyyyyycket irriterande måste jag säga. Skulle behöva skicka in den på lagning, men det innebär att jag inte kommer kunna sitta så mycket framför datorn =( Hur ska jag då spendera mina amningstillfällen? Vad ska jag då göra under tiden det är reklam på tvn på kvällarna? KATASTROF skulle man kunna kalla det!
Sedan kan jag nästan lova er att när datorn väl är inskickad och datorreparatöerna ska kika på felet så kommer allt fungera jättebra! Jag menar hur ofta har inte det hänt?!
Jag tror att elektriska prylar är rädda för reparatörer, så de vågar inget annat än att fungera när de väl står face to face med en! Varför skulle de annars göra så mot en. Skämma ut en på det sättet? 

Vad ska jag göra?

telefonera?

Kollar på tv4 nyheterna och där intervjuade de en man med anledning av Sterlings konkurs.
Han berättade att hans bror hade "telefonerat" .....
What?! Mannen var ca 45 år gammal! Vem under 80 år använder ordet "telefonera"?

Jadu, tydligen han.

Så kan det gå

Bad mattias ta kort på mig, A och E. Så här blev resultatet:














Jadu, vad ska man säga?
Så kan det gå =)

Svartvitt

och så här ser de ut i svartvitt.

Vad är finast?





Nyare inlägg
RSS 2.0