petramedaoche

Det är sent en kväll.
Jag har precis lagt E i spjälsängen efter en amningsstund.
Hon ligger och jollrar.
Hon är så fin, jag kan knappt förstå att hon är min!
Våra blickar möts och hon ler.
-Jag älskar dig, viskar jag tyst för att inte väcka M.
Plötsligt känner jag nått i magen.
-Åh, den rör sig, tänker jag, medan jag snabbt sätter handen mot stället jag känt rörelsen.
Sedan går det upp för mig. Det är ingen bebis där inne, bebisen ligger ju i sängen.
Det är bara tarmrörelser.
Jag tar genast bort handen.
Jag tittar på M. Han sover fortfarande.
Tur det.
Skäms