petramedaoche

Det var en gång en vanlig vardagsmorgon, då A var ungefär 2 år gammal, och vi skulle gå till dagis. Detta var när vi bodde i vår bostadsrätt på andra sidan av stan, och A därmed gick på sitt förra dagis.

Det var på den tiden av året då det var kallt ute på morgonen men varmt när man gick hem på eftermiddagen, och eftersom det var morgon och kallt så skulle A ha sina vantar på sig.
Men just denna morgon var inte som alla andra, för denna morgon så kunde jag inte hitta vantarna! Jag letade och letade men ingenstans låg dem. Eftersom de inte fanns någonstanns hemma så fanns det ju bara en möjlighet. Jag måste glömt dem på dagis dagen innan.
Istället för vantar så rullade jag in A:s små händer i en halsduk, vilket fungerade utmärkt eftersom han ju satt stilla i vagnen när vi gick til dagis.

Men...

På väg till dagis hittade jag vantarna. Vi hade tappat dem på vägen hem dagen innan, och någon hade hängt dem på ett staket, men det hade regnat under natten, så vantarna var både blöta och kalla!
Inte bra, men dom har ju iallafall torkskåp på dagis, så de borde ju hinna torka innan det är dags för barnen att gå ut vid 9.00, tänkte jag medan jag la vantarna i korgen under vagnen.

Väl framme så tog vi in vantarna och när en av fröknarna kom ut och mötte oss i hallen så förklarade jag vad som hänt, räckte fram vantarna och sa att de nog behövde en omgång i torkskåpet.

Slutet gott allting gott?

Nä, ser ni, sån tur har man inte. För svaret vi fick från Fröken var att " Nä, vi sätter inte på torkskåpet bara för ett plagg"

: O

Jag funderar än i dag hur dom gjorde sedan när de skulle gå ut? Fick han gå utan vantar? Blöta vantar? Lånevantar? Vara inne?