Historian om den hemliga puben!
Har ni varit på en hemlig pub någongång?
Ni vet, en sådan där pub som man ibland kan se i filmer.
Nästan ingen vet var den finns. Nästan ingen vet att den finns. Men den finns där, och det enda sättet att hitta den är att bli inbjuden utav någon insatt.
Har ni varit på en sån pub?
Inte jag heller, men M har!
Det hela utspelade sig i Bulgarien, när han var där på jobbresa....
Det var natten till Lördag och M hade precis, tillsammans med sin arbetskamrat som även var hans rumskamrat på resan, kommit tillbaka från en night out on the town som man säger.
Klockan var någonstans mellan 02.00-03.00 och de båda "grabbarna" kände att det ännu inte var dags för att gå John Blund till mötes, så de gick och knacka på hos chefen som bodde i rummet bredvid.
Ingen öppnade.
Det provade då att ringa hans mobil och där fick de tag på honom!
Chefen satt på en pub, och han sa till dem att de kunde komma dit. De fick adressen, och gick sedan ut för att försökta få tag på en taxi.
När de kom fram till adressen så fanns det ingenting där! Det var ett stängt köpcenter och brevid köpcentret så fanns det bara höghus. De frågade Taxichauffören om detta verkligen var rätt adress och det var det försäkrade han.
- Men vi skulle till en pub.. ,sa M
- Jaha!!, sa Taxichauffören, då ska jag berätta för er vart det ligger..
De fick vägbeskrivningen som var in i en "vanlig" trappuppgång. Jag sätter "vanlig" inom citationstecken för detta var egentligen allt annat än en "vanlig" trappuppgång. Det var en riktig knarkarkvart rent utsagt!
I varje hörn satt det avdäckade lodisar och knarkare! Väggarna var fyllda av graffiti, golven fyllda med skräp!
Men de hade ju sagt till chefen att de skulle komma, så därför fortsatte de upp för trapporna.
Fem trappor upp så kom de fram till en dörr varifrån hög musik ljöd.
De såg på varann. Nu då? Ska man knacka på eller bara gå in?
De behövde inte fundera länge, för plötsligt öppnades dörren och ett par i 45 års åldern kom ut. Då passade de på att ta tag i dörren och steg in.
Tvärtemot utsidan så var insidan väldigt "städad". Det såg ut som ett vanlig Jazzhak. Dovt ljus, ljud av ett saxofonsolo och doften av cigarr som stack i näsan.
Man skulle kunna tänka sig att stället skulle vara något helt unikt, eftersom det låg så gömt till, men var det unikt så var det inte till det positiva iallafall, enligt M.
Dålig musik, och bara massa gamla gubbar som satt och rökte cigarr. Inget för en ung och fräsch kille som min M alltså!
De stannade en stund, men enligt M så var det enda som var bra med besöket, att de fick en historia att berätta om det hela, när det kom hem.
Vad kan man lära sig av detta då?
Myten överträffar oftast verkligheten!
Ni vet, en sådan där pub som man ibland kan se i filmer.
Nästan ingen vet var den finns. Nästan ingen vet att den finns. Men den finns där, och det enda sättet att hitta den är att bli inbjuden utav någon insatt.
Har ni varit på en sån pub?
Inte jag heller, men M har!
Det hela utspelade sig i Bulgarien, när han var där på jobbresa....
Det var natten till Lördag och M hade precis, tillsammans med sin arbetskamrat som även var hans rumskamrat på resan, kommit tillbaka från en night out on the town som man säger.
Klockan var någonstans mellan 02.00-03.00 och de båda "grabbarna" kände att det ännu inte var dags för att gå John Blund till mötes, så de gick och knacka på hos chefen som bodde i rummet bredvid.
Ingen öppnade.
Det provade då att ringa hans mobil och där fick de tag på honom!
Chefen satt på en pub, och han sa till dem att de kunde komma dit. De fick adressen, och gick sedan ut för att försökta få tag på en taxi.
När de kom fram till adressen så fanns det ingenting där! Det var ett stängt köpcenter och brevid köpcentret så fanns det bara höghus. De frågade Taxichauffören om detta verkligen var rätt adress och det var det försäkrade han.
- Men vi skulle till en pub.. ,sa M
- Jaha!!, sa Taxichauffören, då ska jag berätta för er vart det ligger..
De fick vägbeskrivningen som var in i en "vanlig" trappuppgång. Jag sätter "vanlig" inom citationstecken för detta var egentligen allt annat än en "vanlig" trappuppgång. Det var en riktig knarkarkvart rent utsagt!
I varje hörn satt det avdäckade lodisar och knarkare! Väggarna var fyllda av graffiti, golven fyllda med skräp!
Men de hade ju sagt till chefen att de skulle komma, så därför fortsatte de upp för trapporna.
Fem trappor upp så kom de fram till en dörr varifrån hög musik ljöd.
De såg på varann. Nu då? Ska man knacka på eller bara gå in?
De behövde inte fundera länge, för plötsligt öppnades dörren och ett par i 45 års åldern kom ut. Då passade de på att ta tag i dörren och steg in.
Tvärtemot utsidan så var insidan väldigt "städad". Det såg ut som ett vanlig Jazzhak. Dovt ljus, ljud av ett saxofonsolo och doften av cigarr som stack i näsan.
Man skulle kunna tänka sig att stället skulle vara något helt unikt, eftersom det låg så gömt till, men var det unikt så var det inte till det positiva iallafall, enligt M.
Dålig musik, och bara massa gamla gubbar som satt och rökte cigarr. Inget för en ung och fräsch kille som min M alltså!
De stannade en stund, men enligt M så var det enda som var bra med besöket, att de fick en historia att berätta om det hela, när det kom hem.
Vad kan man lära sig av detta då?
Myten överträffar oftast verkligheten!
Kommentarer
Trackback
