Petra torkar bajs!
Jag tycker det är jätteroligt när A har kompisar här, oftast, kanske jag ska tillägga.
Något jag tycker är mindre roligt är att torka bajs, och då speciellt när det gäller att torka bajs från rumpor tillhörande några andra än mina egna barn. Det är helt enkelt inte min grej, om man säger så.
Så när A har kompisar här så brukar jag överlåta hela den där bajstorkningsproceduren till M istället. Det brukar fungerar bra, för min del iallafall.
För en stund sedan kom två kompisar till A hit och ville leka, men eftersom vi precis skulle börja att äta så sa jag till dem att det vore bra om de kunde vänta på A:s rum så länge. Det skulle de göra, sa de, och gick upp för trappan.
Efter ungfär 1 minut ( jag hade knappt hunnit sätta mig vid bordet), så kom en av dem ner och sa att han skulle bajsa!
Ingen fara på taken skull man kanske kunna tro, M kan ju torka, men nu så är det så att M är hos min bror och tapetserar, så det är bara mig själv som jag kan förlita mig på när det gäller bajstorkning idag! Jag tog ett djupt andetag och tänkte, I can do this, samtidigt som kompisen berättar att anledningen till att han gick ner för att bajsa var att kompis nr. 2 höll på att bajsa däruppe!
Oh no! Inte bara en rumpa utan TVÅ! Samtidigt! Hur ska jag överleva?
Jag funderade ett slag på att ringa hem M, men eftersom min brors lägenhet ligger ca 3-4 mil härifrån så kändes det inte så realistiskt att han skulle kunna gå med på att köra hit bara för att torka två barnarumpor.
Nä, istället så fick jag faktiskt ta mig i kragen, tänka på blommor och parfym, och helt enkelt bara göra det.
Och vet ni vad?
Jag klarade det!
Något jag tycker är mindre roligt är att torka bajs, och då speciellt när det gäller att torka bajs från rumpor tillhörande några andra än mina egna barn. Det är helt enkelt inte min grej, om man säger så.
Så när A har kompisar här så brukar jag överlåta hela den där bajstorkningsproceduren till M istället. Det brukar fungerar bra, för min del iallafall.
För en stund sedan kom två kompisar till A hit och ville leka, men eftersom vi precis skulle börja att äta så sa jag till dem att det vore bra om de kunde vänta på A:s rum så länge. Det skulle de göra, sa de, och gick upp för trappan.
Efter ungfär 1 minut ( jag hade knappt hunnit sätta mig vid bordet), så kom en av dem ner och sa att han skulle bajsa!
Ingen fara på taken skull man kanske kunna tro, M kan ju torka, men nu så är det så att M är hos min bror och tapetserar, så det är bara mig själv som jag kan förlita mig på när det gäller bajstorkning idag! Jag tog ett djupt andetag och tänkte, I can do this, samtidigt som kompisen berättar att anledningen till att han gick ner för att bajsa var att kompis nr. 2 höll på att bajsa däruppe!
Oh no! Inte bara en rumpa utan TVÅ! Samtidigt! Hur ska jag överleva?
Jag funderade ett slag på att ringa hem M, men eftersom min brors lägenhet ligger ca 3-4 mil härifrån så kändes det inte så realistiskt att han skulle kunna gå med på att köra hit bara för att torka två barnarumpor.
Nä, istället så fick jag faktiskt ta mig i kragen, tänka på blommor och parfym, och helt enkelt bara göra det.
Och vet ni vad?
Jag klarade det!
Jag är totalt oförstående...
Som jag redan berättat så spenderade jag gårdagskvällen ensam hemma medan M var på alkoholhaltig födelsedagsfest hos en kompis. Jag hade dock förhoppningar av att han skulle komma hem relativt tidigt och nykter eftersom han lovat bort sig själv som tapetserare hemma hos min bror tidigt i dag. Jag ringde honom därför någon gång runt kl 00:00, när jag skulle gå och lägga mig, för att höra om han var påväg hem och även säga åt honom att köra försiktigt eftersom väglaget, pga snöfall, inte var optimaliskt. Dock fick jag svaret att någon hemfärd var inte planerad på en bra stund, och alkoholfri var han definitivt inte utan man kunde lätt höra att alkoholhalten både överstigit gränsen för bilkörning och diskussionsföring så därför avstod jag från att begära bådadera.
Jag lade mig för att läsa en stund och när klockan slog 01:00 släckte jag tillslut ljuset.
....
Plösligt börjar E att gråta. Jag går och tar upp henne, och sätter mig sedan i sängen för att börja amma. Efter en stund tar jag fram mobilen för att se vad klockan är. 03:00!!! Klockan är 03:00 och M har inte kommit hem än!! Vad i *piiiiiip*!
Det är inga snälla ord som rör sig i mitt huvud vid detta tillfället, utan jag sitter där i sängen och svär långa haranger för mig själv. Att han inte kan komma hem i tid! Att han inte kommer kunna hjälpa till och tapetsera i morgon, och jag kommer istället få dra med mig båda barnen dit till min brors tomma lägenhet och försöka hjälpa till. Ja, jag sitter väl där iallafall i 5 minuter och blir bara mer och mer upprörd, när jag plötsligt hör en tung utandning som kommer från sängens vänstra sida. Jag vänder sakta på huvudet och får då se M!
M ligger ju där brevid mig och sover!
När..?
Hur..?
Ja, hur sjutton kom han dit?!
Jag är fortfarande helt oförstående, men jag misstänker att Joe Labero har något med det hela att göra...det måste ha varit så det gick till...eller hur...
Jag lade mig för att läsa en stund och när klockan slog 01:00 släckte jag tillslut ljuset.
....
Plösligt börjar E att gråta. Jag går och tar upp henne, och sätter mig sedan i sängen för att börja amma. Efter en stund tar jag fram mobilen för att se vad klockan är. 03:00!!! Klockan är 03:00 och M har inte kommit hem än!! Vad i *piiiiiip*!
Det är inga snälla ord som rör sig i mitt huvud vid detta tillfället, utan jag sitter där i sängen och svär långa haranger för mig själv. Att han inte kan komma hem i tid! Att han inte kommer kunna hjälpa till och tapetsera i morgon, och jag kommer istället få dra med mig båda barnen dit till min brors tomma lägenhet och försöka hjälpa till. Ja, jag sitter väl där iallafall i 5 minuter och blir bara mer och mer upprörd, när jag plötsligt hör en tung utandning som kommer från sängens vänstra sida. Jag vänder sakta på huvudet och får då se M!
M ligger ju där brevid mig och sover!
När..?
Hur..?
Ja, hur sjutton kom han dit?!
Jag är fortfarande helt oförstående, men jag misstänker att Joe Labero har något med det hela att göra...det måste ha varit så det gick till...eller hur...
Världens Bästa Storebror
Idag är det ingen vanlig dag, för idag är det min storebrors FÖDELSEDAG!
Idag för en herrans massa år sedan (han är ju ändå min STOREbror, jag är myyyycket yngre ; ) )föddes en liiiten liten pojke, med hjälp av kejsarsnitt.
Han föddes endast två veckor för tidigt, men vägde ändå bara 1900 gr.
Senare har det framkommit att det någongång under graviditeten inträffade en infarkt på moderkakan, så den stackars lilla kraken hade inte fått tillräckligt med mat. Det var därför han var så tanig. Men efter ett par veckor i kuvösen fick han iallafall åka hem tillsammans med sin mamma och pappa.
Sedan hände väl inte så mycket mer intressant i hans liv förren måååånga år senare när hans älskade lillasyster föddes. Detta var inte vilken lillasyster som helst utan det var JAG, och Storebror sa med en gång att "det är baaara min lillasyster". Han älskade mig och delade kärleksfullt med sig av alla sina nappar. Det var han och jag mot världen!
Lika roligt med en lillasyster var det väl inte när storebror blev lite äldre och tonåring, då var man väl mest i vägen. Men det var ju såå spännande att försöka ta reda på vad som hände bakom dörren till storebrors rum. Det var ju så mycket grönare på andra sidan! Stänger man dörren så får man faktiskt räkna med att lite lappar och dylikt skjuts under dörren. Hur skulle de annars få reda på att jag stod utanför dörren och tjuvlyssnade? Sånt vill man ju inte behöva smyga med.
Nu är han iallafall inte tonåring längre och han har numera förstått att det faktiskt går att umgås med hans odrägliga lillasyster, så endel middagar och sällskapsspelkvällar har spenderats tillsammans. Jag tror att han inte bara gillar mig som person utan även min stil, för jag har som ni vet till och med fått i uppgift att designa hans nya lägenhet. Det kommer bli värdens finaste lägenhet kan jag lova, det ska jag se till!
Det är han värd!
Min BÄSTA storebror!
Idag för en herrans massa år sedan (han är ju ändå min STOREbror, jag är myyyycket yngre ; ) )föddes en liiiten liten pojke, med hjälp av kejsarsnitt.
Han föddes endast två veckor för tidigt, men vägde ändå bara 1900 gr.
Senare har det framkommit att det någongång under graviditeten inträffade en infarkt på moderkakan, så den stackars lilla kraken hade inte fått tillräckligt med mat. Det var därför han var så tanig. Men efter ett par veckor i kuvösen fick han iallafall åka hem tillsammans med sin mamma och pappa.
Sedan hände väl inte så mycket mer intressant i hans liv förren måååånga år senare när hans älskade lillasyster föddes. Detta var inte vilken lillasyster som helst utan det var JAG, och Storebror sa med en gång att "det är baaara min lillasyster". Han älskade mig och delade kärleksfullt med sig av alla sina nappar. Det var han och jag mot världen!
Lika roligt med en lillasyster var det väl inte när storebror blev lite äldre och tonåring, då var man väl mest i vägen. Men det var ju såå spännande att försöka ta reda på vad som hände bakom dörren till storebrors rum. Det var ju så mycket grönare på andra sidan! Stänger man dörren så får man faktiskt räkna med att lite lappar och dylikt skjuts under dörren. Hur skulle de annars få reda på att jag stod utanför dörren och tjuvlyssnade? Sånt vill man ju inte behöva smyga med.
Nu är han iallafall inte tonåring längre och han har numera förstått att det faktiskt går att umgås med hans odrägliga lillasyster, så endel middagar och sällskapsspelkvällar har spenderats tillsammans. Jag tror att han inte bara gillar mig som person utan även min stil, för jag har som ni vet till och med fått i uppgift att designa hans nya lägenhet. Det kommer bli värdens finaste lägenhet kan jag lova, det ska jag se till!
Det är han värd!
Min BÄSTA storebror!
Relationsproblem - Jag och datorn...
Våran bärbara dator gillar, som ni kanske har förstått, inte mig.
Jag har ju skrivit om musen som krånglar - Läs HÄR
Och mailen som krångrar - Läs HÄR
Och som inte detta vore nog så ska jag nu berätta för er ett till problem som finns mellan mig och datorn.
Så fort jag ska ta i datorn så får jag en stöt. Det är ingen liten stöt utan det är en rejäl rakabajsare som hoppar på mig!
Jag är livrädd varje gång jag får lite datortid, men efter som jag är bloggberoende så finns det ju ingen återvändo. Jag måste ta emot stöten. Utan stöt-ingen dator.
Detta har resuterat att jag smyger mig fram, och jag hoppas genom detta att datorn ska tro att det är någon annan som kommer. Men den går inte att luras-tyvärr-utan den där jobbiga spänningen mellan mig och datorn uppstår ALLTID!
För M har detta bara skett ynka två gånger - då antagligen datorn sett fel och trott att det varit jag som kommit - så han förstår inte alls dödsångesten jag får när jag t ex måste lämna datorn för en kort stund för att hjälpa honom med någonting.
Jag vet verkligen inte vad datorn har emot mig, och vad den egentligen vill?
Tycker den att jag sitter förmycket vid den och vill att jag ska hålla mig borta?
Eller tycker den att jag sitter alldeles för lite vid den och straffar mig för att jag lämnat den alldeles ensam?
Ja, jag vet inte vad jag ska tro, men någonting är det..
En ny bärbar dator står iallafall allra högst på min önskelista just nu.
Jag har ju skrivit om musen som krånglar - Läs HÄR
Och mailen som krångrar - Läs HÄR
Och som inte detta vore nog så ska jag nu berätta för er ett till problem som finns mellan mig och datorn.
Så fort jag ska ta i datorn så får jag en stöt. Det är ingen liten stöt utan det är en rejäl rakabajsare som hoppar på mig!
Jag är livrädd varje gång jag får lite datortid, men efter som jag är bloggberoende så finns det ju ingen återvändo. Jag måste ta emot stöten. Utan stöt-ingen dator.
Detta har resuterat att jag smyger mig fram, och jag hoppas genom detta att datorn ska tro att det är någon annan som kommer. Men den går inte att luras-tyvärr-utan den där jobbiga spänningen mellan mig och datorn uppstår ALLTID!
För M har detta bara skett ynka två gånger - då antagligen datorn sett fel och trott att det varit jag som kommit - så han förstår inte alls dödsångesten jag får när jag t ex måste lämna datorn för en kort stund för att hjälpa honom med någonting.
Jag vet verkligen inte vad datorn har emot mig, och vad den egentligen vill?
Tycker den att jag sitter förmycket vid den och vill att jag ska hålla mig borta?
Eller tycker den att jag sitter alldeles för lite vid den och straffar mig för att jag lämnat den alldeles ensam?
Ja, jag vet inte vad jag ska tro, men någonting är det..
En ny bärbar dator står iallafall allra högst på min önskelista just nu.
Man får vara glad för det lilla
Du sitter med din bebis i knät och plötsligt brakar det till i blöjan. Du känner med en gång att det är en rejäl laddning som kommer, doften sprids snabbt och det luktar inte hallon. Du lyfter bebisen försiktigt, böjer den lite framåt och ser då att blöjan har läckt. Bodyn är inte längre rosa och vit, utan rosa, vit och gul! Första tanken som når dig nu är: "'Åh nej, mina vita favoritmysbyxor!!" Du lyfter bebisen ännu högre och mer ut från kroppen, samtidigt som du synar den förväntade förödelsen...
Lyckan sprider sig inom dig när du upptäcker att byxorna har klarat sig! Inte en endaste liten droppe av den mystiska substans som fyllt bebisens blöja har förts över till dig.
Trots den ofrånkomliga bebistvättningen, blöj- och klädbytet så växer ett leende fram på dina läppar.
Du klarade dig!
Lyckan sprider sig inom dig när du upptäcker att byxorna har klarat sig! Inte en endaste liten droppe av den mystiska substans som fyllt bebisens blöja har förts över till dig.
Trots den ofrånkomliga bebistvättningen, blöj- och klädbytet så växer ett leende fram på dina läppar.
Du klarade dig!
JAG ÄR GRAVID!!!
Sätt inte makaronen i halsen nu för nä, jag väntar inte bebis!
Men idag för exakt ett år sedan satt jag inne på toaletten och kissade på en sticka.
Mensen var då exakt 4 dagar sen och jag var egentligen ganska så säker på att det skulle visa ett plus. Jag kände det på mig helt enkelt.
Efter att jag kissat på testet så la jag det på handfatet och gick sedan ut till M, för jag tänkte att vi tillsammans skulle se vad resultatet blev. Det jag inte berättade för honom var dock att testet visade positivt så fort en enda droppe landat på det, så när vi stod där utanför dörren och väntade så visste jag egentligen redan svaret!
Vi skulle bli tvåbarnsföräldrar!!!
Då började då resan till att själva bebisen skulle komma ut, A K A graviditeten.
Jag var beredd på att må illa och spy mycket och länge, för när jag väntade A så spydde jag flera gånger varje dag fram till v 25 och var inlagd på sjukhus i ett par dagar pga näringsbrist. Men jag kan ärligt talat säga att jag inte på något sätt beredd på att det faktiskt kunde bli värre!
Redan en och en halv vecka efter att jag testat positivt (alltså i v 6-7) satte illamåendet igång, men första veckan var ganska lugn. Jag spydde inget utan mådde bara lite småilla. En liten naiv del av mig hoppades att det faktiskt skulle fortsätta så, att jag skulle klara mig någolunda skonsamt denna gång, men ack så fel jag hade...
Först i v 7-8 slog illamåendet igång på riktigt och jag bodde praktiskt taget på toaletten och i sängen. Efter 2 dagars konstant spyende ringde jag BM för att få någon bättre receptbelagd medicin. Jag blev hänvisad till Vårdcentralen och väl där fick jag kissa i en kopp för att kolla om det var ketoner i urinen (ketoner i urinen tyder på näringsbrist). Jag tänkte att det är nog lugnt på den fronten för jag har ju bara spytt i två dagar än sålänge. Men ICKE!
Ketonerna låg på 3+ och istället för att komma hem med en burk mediciner så fick jag åka hem och packa för jag skulle till Sjukhuset och bli inlagd!
Jaha, det var ju rolig...eller inte.
Efter 3 dagar med dropp fick jag äntligen åka hem på permission och efter ytterligare 3 dagar blev jag utskriven.
Men inte länge..
Redan efter en vecka blev jag, efter ett besök hos min underbara BM, inlagd igen, och jag spenderade praktiskt taget hela Februari och Mars på sjukhuset.
Mitt sjukhusbesökade så ut på följande sätt:
30 jan: Inlagd
1 feb: Hem på permis
4 feb: Utskriven
14 feb: Inlagd
17 feb: Permis
19 feb: Inlagd
22 feb: Permis
25 feb: Utskriven
27 feb: Inlagd
2 mars: Utskriven
11 mars: Inlagd
14 mars: Permis
17 mars: Utskriven
Efter det var jag något trött på sjukhus, och jag mådde illa bara jag såg ett sjukhus eller kände den där sterila lukten utom någon som helst parfym.
Jag provade varenda illamåendemedicin i världen, men inget ville verka på mig. Jag fick till och med prata med en sjukhuskurator för att förhindra att jag gick ner i en djup depression pga mitt tillsynes obotlig illamående.
Jag började fundera på varför jag egentligen utsatte mig för detta. Att spy hela tiden i ett halvår? Inte kunna äta något för att allt smakar hemskt, men ständigt vara utsvulten!? Är det värt det? Kanske jag skulle nöjt mig med ett underbart barn?
Kuratorn berättade att det fanns kvinnor som pga hyperemesis (svår grav.illamående) började funderade på abort, men för mig fanns aldrig den tanken. För isåfall skulle ju mina plågsamma veckor varit förjäves och jag ville ju verkligen ha ett till barn! Jag ville ju barnet men inte illamåendet
Jag fick däremot M att lova att ifall jag någonsin fick tanken på att skaffa ytterligare ett barn, då skulle han påminna mig om dessa månader.
v 15: Jag spydde fortfarande ca 10 ggr per dag men lyckades väl på något sätt behålla näring så jag slapp inläggning.
v 19 el. v 18: Det var nu dags för Ultraljud och jag blev tråkigt nog flyttad! Istället för att på onsdagen byta vecka till v 19 så fick jag fortsätta vara i v 18 en vecka till. Världens längsta vecka kan jag tala om för er!
v 19: Spydde fortfarande c 2-3 ggr per dag, men nu mera vågade jag mig utanför dörren mer. Skönt. Var ständigt hungrig, men all mat smakade äckligt, vilket dilemma!
v 22: A och M fyllde år och dagarna var fyllda av kalas i olika konstellationer. Spydde numera endast morgon och kväll.
v 24: Sakta övergick illamåendet till foglossning! Kunde inte längre gå, sitta, stå eller ligga en längre tid/sträcka, allt gjorde ont.
v 26: Spydde sista gången! Tjoho!!
v 27: Plötsligt en kväll fick jag akut ont. Det kändes som någon hade tagit ett spännband, satt det runt min bröstkorg och dragit åt så hårt de kunde, och det gjorde bara ondare och ondare. Jag kunde inte andas för det gjorde så ont! Tillslut fick jag panik pga smärtan och jag bad M ringa 112. Medan M pratade med dem där så lättar äntligen smärtan och jag slapp åka in, men jag vet än i dag inte vad det var som hände. ONT gjorde det iallafall.
v 28-37: Nu blev det då högsommar, men eftersom jag knappt kunde gå så var vi för det mesta hemma. De varmaste dagarna spenderades dock på stranden.
Mina fötter svullnade upp och jag kunde endast få på mig mina sandaler med remmar vilket inte var så roligt när det regnade.
v 37-38: Sov knappt på nätterna längre pga. foglossningen, kissenödighet, förvärkar etc.
En morgon vaknade jag och hade jätteont på högersidan av magen, tillslut ringde jag till förlossningen och jag fick komma in för kontroll. De hittade dock ingentingsom kunde vara anledningen till min smärta, men läkaren såg på UL att bebisen låg väldigt långt ner och på CTGn syndes tydliga regelbundna samandragningar, så han trodde inte att det skulle dröja många dagar innan bebisen skulle kommer!
v 39: Ingen bebis ville komma ut..
v 40: Dagen innan BF dvs v 39+5 sätter förlossningen igång..
...men Förlossningsberättelsen kommer inte nu, utan den får ni vänta på till någon annan dag! =)
Men idag för exakt ett år sedan satt jag inne på toaletten och kissade på en sticka.
Mensen var då exakt 4 dagar sen och jag var egentligen ganska så säker på att det skulle visa ett plus. Jag kände det på mig helt enkelt.
Efter att jag kissat på testet så la jag det på handfatet och gick sedan ut till M, för jag tänkte att vi tillsammans skulle se vad resultatet blev. Det jag inte berättade för honom var dock att testet visade positivt så fort en enda droppe landat på det, så när vi stod där utanför dörren och väntade så visste jag egentligen redan svaret!
Vi skulle bli tvåbarnsföräldrar!!!
Då började då resan till att själva bebisen skulle komma ut, A K A graviditeten.
Jag var beredd på att må illa och spy mycket och länge, för när jag väntade A så spydde jag flera gånger varje dag fram till v 25 och var inlagd på sjukhus i ett par dagar pga näringsbrist. Men jag kan ärligt talat säga att jag inte på något sätt beredd på att det faktiskt kunde bli värre!
Redan en och en halv vecka efter att jag testat positivt (alltså i v 6-7) satte illamåendet igång, men första veckan var ganska lugn. Jag spydde inget utan mådde bara lite småilla. En liten naiv del av mig hoppades att det faktiskt skulle fortsätta så, att jag skulle klara mig någolunda skonsamt denna gång, men ack så fel jag hade...
Först i v 7-8 slog illamåendet igång på riktigt och jag bodde praktiskt taget på toaletten och i sängen. Efter 2 dagars konstant spyende ringde jag BM för att få någon bättre receptbelagd medicin. Jag blev hänvisad till Vårdcentralen och väl där fick jag kissa i en kopp för att kolla om det var ketoner i urinen (ketoner i urinen tyder på näringsbrist). Jag tänkte att det är nog lugnt på den fronten för jag har ju bara spytt i två dagar än sålänge. Men ICKE!
Ketonerna låg på 3+ och istället för att komma hem med en burk mediciner så fick jag åka hem och packa för jag skulle till Sjukhuset och bli inlagd!
Jaha, det var ju rolig...eller inte.
Efter 3 dagar med dropp fick jag äntligen åka hem på permission och efter ytterligare 3 dagar blev jag utskriven.
Men inte länge..
Redan efter en vecka blev jag, efter ett besök hos min underbara BM, inlagd igen, och jag spenderade praktiskt taget hela Februari och Mars på sjukhuset.
Mitt sjukhusbesökade så ut på följande sätt:
30 jan: Inlagd
1 feb: Hem på permis
4 feb: Utskriven
14 feb: Inlagd
17 feb: Permis
19 feb: Inlagd
22 feb: Permis
25 feb: Utskriven
27 feb: Inlagd
2 mars: Utskriven
11 mars: Inlagd
14 mars: Permis
17 mars: Utskriven
Efter det var jag något trött på sjukhus, och jag mådde illa bara jag såg ett sjukhus eller kände den där sterila lukten utom någon som helst parfym.
Jag provade varenda illamåendemedicin i världen, men inget ville verka på mig. Jag fick till och med prata med en sjukhuskurator för att förhindra att jag gick ner i en djup depression pga mitt tillsynes obotlig illamående.
Jag började fundera på varför jag egentligen utsatte mig för detta. Att spy hela tiden i ett halvår? Inte kunna äta något för att allt smakar hemskt, men ständigt vara utsvulten!? Är det värt det? Kanske jag skulle nöjt mig med ett underbart barn?
Kuratorn berättade att det fanns kvinnor som pga hyperemesis (svår grav.illamående) började funderade på abort, men för mig fanns aldrig den tanken. För isåfall skulle ju mina plågsamma veckor varit förjäves och jag ville ju verkligen ha ett till barn! Jag ville ju barnet men inte illamåendet
Jag fick däremot M att lova att ifall jag någonsin fick tanken på att skaffa ytterligare ett barn, då skulle han påminna mig om dessa månader.
v 15: Jag spydde fortfarande ca 10 ggr per dag men lyckades väl på något sätt behålla näring så jag slapp inläggning.
v 19 el. v 18: Det var nu dags för Ultraljud och jag blev tråkigt nog flyttad! Istället för att på onsdagen byta vecka till v 19 så fick jag fortsätta vara i v 18 en vecka till. Världens längsta vecka kan jag tala om för er!
v 19: Spydde fortfarande c 2-3 ggr per dag, men nu mera vågade jag mig utanför dörren mer. Skönt. Var ständigt hungrig, men all mat smakade äckligt, vilket dilemma!
v 22: A och M fyllde år och dagarna var fyllda av kalas i olika konstellationer. Spydde numera endast morgon och kväll.
v 24: Sakta övergick illamåendet till foglossning! Kunde inte längre gå, sitta, stå eller ligga en längre tid/sträcka, allt gjorde ont.
v 26: Spydde sista gången! Tjoho!!
v 27: Plötsligt en kväll fick jag akut ont. Det kändes som någon hade tagit ett spännband, satt det runt min bröstkorg och dragit åt så hårt de kunde, och det gjorde bara ondare och ondare. Jag kunde inte andas för det gjorde så ont! Tillslut fick jag panik pga smärtan och jag bad M ringa 112. Medan M pratade med dem där så lättar äntligen smärtan och jag slapp åka in, men jag vet än i dag inte vad det var som hände. ONT gjorde det iallafall.
v 28-37: Nu blev det då högsommar, men eftersom jag knappt kunde gå så var vi för det mesta hemma. De varmaste dagarna spenderades dock på stranden.
Mina fötter svullnade upp och jag kunde endast få på mig mina sandaler med remmar vilket inte var så roligt när det regnade.
v 37-38: Sov knappt på nätterna längre pga. foglossningen, kissenödighet, förvärkar etc.
En morgon vaknade jag och hade jätteont på högersidan av magen, tillslut ringde jag till förlossningen och jag fick komma in för kontroll. De hittade dock ingentingsom kunde vara anledningen till min smärta, men läkaren såg på UL att bebisen låg väldigt långt ner och på CTGn syndes tydliga regelbundna samandragningar, så han trodde inte att det skulle dröja många dagar innan bebisen skulle kommer!
v 39: Ingen bebis ville komma ut..
v 40: Dagen innan BF dvs v 39+5 sätter förlossningen igång..
Var är bebisen?
Jag och M städar i köket. E ligger på fällen i storarummet och leker med babygymmet.
A kommer in till oss:
A: E ville ha nallen!
Jag: Okej...
A går..
A kommer tillbaka..
A: E ville ha hunden också.
Jag: Okej..
A går..
A kommer tillbaka:
A: Nu ville E ha Kaninen
Jag: Okej...
A går..
A kommer tillbaka..
A: Hon ville ha alla gosedjuren som var här nere.
Jag: Okej..
..
Jag: A, du kan gå upp och städa ditt rum!
A: Okej!
A springer upp
Jag fortsätter och städa köket.
Efter ett tag går jag och ser efter vad E gör, hon har varit tyst länge nu.. Somnat?
Detta är vad jag hittar:
A kommer in till oss:
A: E ville ha nallen!
Jag: Okej...
A går..
A kommer tillbaka..
A: E ville ha hunden också.
Jag: Okej..
A går..
A kommer tillbaka:
A: Nu ville E ha Kaninen
Jag: Okej...
A går..
A kommer tillbaka..
A: Hon ville ha alla gosedjuren som var här nere.
Jag: Okej..
..
Jag: A, du kan gå upp och städa ditt rum!
A: Okej!
A springer upp
Jag fortsätter och städa köket.
Efter ett tag går jag och ser efter vad E gör, hon har varit tyst länge nu.. Somnat?
Detta är vad jag hittar:
Var är bebisen?
E, var ääär du?
Heeeeeej!
E, var ääär du?
Heeeeeej!
JULTALLRIKEN
Kan meddela att Jultallriken INTE var en hit.
Prinskorven smakade som köttbullarna som smakade som janssonen.
Brunkålen? Vem sjutton äter brunkål? Inte jag iallafall.
Risgrynsgröten var inget att ha den heller.
Det värsta är nog att hela huset nu luktar som den där jä*la jultallriken, och inte kan man ju vädra heller för ute är det svinkallt!
Blä, skulle aldrig gått på det där!
Men Nadja, nu vet du ju iallafall hur det ligger till med den där jultallriken!
Prinskorven smakade som köttbullarna som smakade som janssonen.
Brunkålen? Vem sjutton äter brunkål? Inte jag iallafall.
Risgrynsgröten var inget att ha den heller.
Det värsta är nog att hela huset nu luktar som den där jä*la jultallriken, och inte kan man ju vädra heller för ute är det svinkallt!
Blä, skulle aldrig gått på det där!
Men Nadja, nu vet du ju iallafall hur det ligger till med den där jultallriken!
Jag har köpt en julklapp!!
M messade förut.
Han skrev att han hade beställt min julklapp till honom, den skulle komma på posten om någon/några dagar.
Tydligen har jag köpt ett spel till PS3.
Jag kände att det var det han allra mest behövde.
Jag undar vad jag köpte för spel?
Jag hoppas att jag köpte ett sånt där skjuta och döda spel, dom är himlans roliga!
Ja, hoppas verkligen att det var ett sådant jag lyckades få tag på.
Isåfall, kan ju inte M spela när A är vaken, så då blir det att titta på när M spelar spel som blir den nya kvällsunderhållningen!
Jihooo!
*Glad*
Han skrev att han hade beställt min julklapp till honom, den skulle komma på posten om någon/några dagar.
Tydligen har jag köpt ett spel till PS3.
Jag kände att det var det han allra mest behövde.
Jag undar vad jag köpte för spel?
Jag hoppas att jag köpte ett sånt där skjuta och döda spel, dom är himlans roliga!
Ja, hoppas verkligen att det var ett sådant jag lyckades få tag på.
Isåfall, kan ju inte M spela när A är vaken, så då blir det att titta på när M spelar spel som blir den nya kvällsunderhållningen!
Jihooo!
*Glad*
Hoppas M blir glad över spelet?
Han kanske inte gillar det..
Jaja, det är ju tanken som räknas, säger ju dom som vet.
Han lär ju bli otroligt överraskad iallafall!
Han kanske inte gillar det..
Jaja, det är ju tanken som räknas, säger ju dom som vet.
Han lär ju bli otroligt överraskad iallafall!
Det roligaste jag läst på länge!
Jag läste en krönika, häromdagen, som var skriven av en liten tjej som praoade på tidningen i fråga. Hon skrev om hur viktigt det var med Prao, att man får prova på och lära sig en massa saker.
Bl a skrev hon:
"Jag upptäckte då att några korridorer ifrån mig fanns ett gigantiskt kök och i det köket hittade jag mina klasskompisar Elin och Hanna. De skar gurka och tomater i skivor till en sallad som jag aldrig sett dem göra förr. Först förstod jag ingenting. Hur kunde de vara så duktiga på det? Men sedan förstod jag att de talangerna måste ha gömt sig långt inne någonstans i väntan på att få börja användas"
Skära gurka och tomater? Herregud, västa talangen som de inte visste att de hade, om det inte vore för Praoplatsen!
Tänk vad mycket talanger man har som man kanske inte vet om? Jag skulle vilja praoa på en blomsteraffär. Då kanske jag kan få lära mig hur man vattnar blommorna.
Fram för mer Prao!!
Bl a skrev hon:
"Jag upptäckte då att några korridorer ifrån mig fanns ett gigantiskt kök och i det köket hittade jag mina klasskompisar Elin och Hanna. De skar gurka och tomater i skivor till en sallad som jag aldrig sett dem göra förr. Först förstod jag ingenting. Hur kunde de vara så duktiga på det? Men sedan förstod jag att de talangerna måste ha gömt sig långt inne någonstans i väntan på att få börja användas"
Skära gurka och tomater? Herregud, västa talangen som de inte visste att de hade, om det inte vore för Praoplatsen!
Tänk vad mycket talanger man har som man kanske inte vet om? Jag skulle vilja praoa på en blomsteraffär. Då kanske jag kan få lära mig hur man vattnar blommorna.
Fram för mer Prao!!
Storhandlingen från helvetet!
Nu har jag precis kommit hem från ICA., för jag har nämligen varit och storhandlat.
M stanade hemma med barnen, så jag var själv!
Barnfri och sambofri! =)
Jätteskön...om det inte vore för allt som gick "fel"!
Det började med att det, pga av att det var vid den tiden då alla slutar sitt jobb, var omöjligt att kunna komma ut vid utfarten. Jag vet inte hur länge jag stod där och vänta innan jag tillslut lyckades komma ut!
Men då kom jag bakom en lastbil som hela vägen envisades med att köra i 70 istället för 90 på 90-vägen. Och det gick inte att köra om heller pga att det hela tiden låg en jämn ström av bilar i den mötande filen. Jag var helt enkelt fast där bak!
Jaja, fram kom jag ju tillslut iallafall.
Nästa problem visade sig när jag kom in i affären. Jag hade glömt inköpslistan!
Istället fick jag improvisera, och sedan innan jag skulle ställa mig i kön så ringde jag hem till M. Detta för att han skulle kunna kolla om det var något som jag glömt.
Men när jag ringde så var det enda jag hörde E:s skrik. Då blev man lite smått stressad!
Jag ställde mig snabbt i kön.
Jag hade fått med mig ICA kortet.
ICA-kortet står på M, och han har precis fått ett nytt kort med ny kod.
Detta kom jag på medan jag stod där och höll på att slå den gamla koden!
Att ringa M och fråga var inget alternativ för det var låååååång kö bakom mig och jag visste ju hur det ev. fortfarande lät hemma.
Jag fick betala med mitt kort i stället.
När jag skulle gå till bilen så hade jag glömt i vilken rad jag hade parkerat i, men jag tog den som kändes mest rätt.
Den var fel!
Det kom jag på när jag hade kommit lååångt bort, och såg bilen i raden brevid.
Då förskte jag hitta någonstans där bilarna stod så brett isär så att jag kunde köra emellan med kundvagnen.
Men det fanns inte, så jag fick gå heeeela vägen tillbaka till början av parkeringen, och sen heeela vägen tillbaka till bilen.
När jag ääntligen kom fram till bilen så kom jag på att det var typ fullt i bagaget. Där stod inte bara barnvagnen, utan också en stor resväska! Och för att fortsätta i min otursbana så kom mina "parkeringsgrannar" samtidigt, vilket gjorde att jag omöjligt kunde ställa in alla påsar i baksätet. För där skulle ju de förbi hela tiden!
Tillslut lyckades jag få in två av kassarna i bagaget, och när de var gjort hade iallafall den ena "grannen" åkt så jag kunde ställa in det sista i baksätet!
Phuu!
För att avsluta det hela så hamnade jag även på hemvägen bakom en bil som hade glömt vart gaspedalen satt!
Nu ska jag äta lite mat, som de andra åt medan jag handla. Sedan ska jag dusha, och därefter ska E badas för imorgon är det dags för E:s läkarbesök. Måste se om det går och få bort lite av den där underbara spydoften som hon alltid har...
M stanade hemma med barnen, så jag var själv!
Barnfri och sambofri! =)
Jätteskön...om det inte vore för allt som gick "fel"!
Det började med att det, pga av att det var vid den tiden då alla slutar sitt jobb, var omöjligt att kunna komma ut vid utfarten. Jag vet inte hur länge jag stod där och vänta innan jag tillslut lyckades komma ut!
Men då kom jag bakom en lastbil som hela vägen envisades med att köra i 70 istället för 90 på 90-vägen. Och det gick inte att köra om heller pga att det hela tiden låg en jämn ström av bilar i den mötande filen. Jag var helt enkelt fast där bak!
Jaja, fram kom jag ju tillslut iallafall.
Nästa problem visade sig när jag kom in i affären. Jag hade glömt inköpslistan!
Istället fick jag improvisera, och sedan innan jag skulle ställa mig i kön så ringde jag hem till M. Detta för att han skulle kunna kolla om det var något som jag glömt.
Men när jag ringde så var det enda jag hörde E:s skrik. Då blev man lite smått stressad!
Jag ställde mig snabbt i kön.
Jag hade fått med mig ICA kortet.
ICA-kortet står på M, och han har precis fått ett nytt kort med ny kod.
Detta kom jag på medan jag stod där och höll på att slå den gamla koden!
Att ringa M och fråga var inget alternativ för det var låååååång kö bakom mig och jag visste ju hur det ev. fortfarande lät hemma.
Jag fick betala med mitt kort i stället.
När jag skulle gå till bilen så hade jag glömt i vilken rad jag hade parkerat i, men jag tog den som kändes mest rätt.
Den var fel!
Det kom jag på när jag hade kommit lååångt bort, och såg bilen i raden brevid.
Då förskte jag hitta någonstans där bilarna stod så brett isär så att jag kunde köra emellan med kundvagnen.
Men det fanns inte, så jag fick gå heeeela vägen tillbaka till början av parkeringen, och sen heeela vägen tillbaka till bilen.
När jag ääntligen kom fram till bilen så kom jag på att det var typ fullt i bagaget. Där stod inte bara barnvagnen, utan också en stor resväska! Och för att fortsätta i min otursbana så kom mina "parkeringsgrannar" samtidigt, vilket gjorde att jag omöjligt kunde ställa in alla påsar i baksätet. För där skulle ju de förbi hela tiden!
Tillslut lyckades jag få in två av kassarna i bagaget, och när de var gjort hade iallafall den ena "grannen" åkt så jag kunde ställa in det sista i baksätet!
Phuu!
För att avsluta det hela så hamnade jag även på hemvägen bakom en bil som hade glömt vart gaspedalen satt!
Nu ska jag äta lite mat, som de andra åt medan jag handla. Sedan ska jag dusha, och därefter ska E badas för imorgon är det dags för E:s läkarbesök. Måste se om det går och få bort lite av den där underbara spydoften som hon alltid har...
Sedan ska jag slappna av!
Det är klart grabben ska ha en sup! - En BBhistora
A är tre dagar gammal och vi är på BB.
Idag ska vi äntligen få åka hem!! Idag ska vi bli den familjen där hemma som vi längtat så efter!
Det känns konstig här på BB, det känns inte riktigt som A är vårat barn. Vi får ju inte ens ta med honom ut från avdelningen!
Varför?
Jag förstår inte riktigt varför. Eller jag har förstått att det är pga smittor och så, men föräldrar och syskon får ju gå ut och in på avdelningen hur mycket de vill, och bebisen får ju komma ut när man ska hem sen(vilket kan vara allt mellan 6 timmar till många dagar efter förlossningen), och då får den ju träffa folk. Varför kan man inte få bestämma själv?
Jag blir så nervös att jag ska göra något fel, och att de ska märka det.
- Ajajaj, här sitter allt blöjan lite snett!! Så här kan vi inte ha det! Nu ringer vi socialen så få de ta hand om honom!
Det känns som de när som helst ska komma och ta honom ifrån oss.
Kanske kommer de sen när vi ska åka hem... Då tar de nog tag i oss, och säger med bestämd stämma:
- Nä ni, den här får ni allt lämna kvar! Han tar vi hand om!
Usch! Nä, han SKA med hem, om jag så ska gömma honom i "Förlssningsväskan"!
Nu är det bara en sak kvar att göra innan vi får åka hem! PKU - provet!
Vi går in till sjuksyster. Det är exakt tre dagar sedan han föddes! Klockan 16.13.
Hon drar på sig gummihanskarna. Det är läskigt med gummihanskar! Det känns som om något riktigt äckligt ska hända när någon drar på sig sådana. Något med massa blod, eller andra mystiska kroppsvätskor . *ryser*
M håller A.
Sköterskan pillar lite med kanylen.
- Detta kan göra lite ont på honom, så du kan stoppa in ett finger i hans mun som han kan trösta sig med, säger hon.
Svaret kommer snabbt, och kanske inte så genomtänkt.
- Ska jag sprita fingret först?
Idag ska vi äntligen få åka hem!! Idag ska vi bli den familjen där hemma som vi längtat så efter!
Det känns konstig här på BB, det känns inte riktigt som A är vårat barn. Vi får ju inte ens ta med honom ut från avdelningen!
Varför?
Jag förstår inte riktigt varför. Eller jag har förstått att det är pga smittor och så, men föräldrar och syskon får ju gå ut och in på avdelningen hur mycket de vill, och bebisen får ju komma ut när man ska hem sen(vilket kan vara allt mellan 6 timmar till många dagar efter förlossningen), och då får den ju träffa folk. Varför kan man inte få bestämma själv?
Jag blir så nervös att jag ska göra något fel, och att de ska märka det.
- Ajajaj, här sitter allt blöjan lite snett!! Så här kan vi inte ha det! Nu ringer vi socialen så få de ta hand om honom!
Det känns som de när som helst ska komma och ta honom ifrån oss.
Kanske kommer de sen när vi ska åka hem... Då tar de nog tag i oss, och säger med bestämd stämma:
- Nä ni, den här får ni allt lämna kvar! Han tar vi hand om!
Usch! Nä, han SKA med hem, om jag så ska gömma honom i "Förlssningsväskan"!
Nu är det bara en sak kvar att göra innan vi får åka hem! PKU - provet!
Vi går in till sjuksyster. Det är exakt tre dagar sedan han föddes! Klockan 16.13.
Hon drar på sig gummihanskarna. Det är läskigt med gummihanskar! Det känns som om något riktigt äckligt ska hända när någon drar på sig sådana. Något med massa blod, eller andra mystiska kroppsvätskor . *ryser*
M håller A.
Sköterskan pillar lite med kanylen.
- Detta kan göra lite ont på honom, så du kan stoppa in ett finger i hans mun som han kan trösta sig med, säger hon.
Svaret kommer snabbt, och kanske inte så genomtänkt.
- Ska jag sprita fingret först?
Inte såå PK..
Vi satt nere i The Vardagsrum och A skulle alldeles strax gå och lägga sig.
Följande samtal utspelade sig:
A: Neee, jag vill inte gå och lägga mig!
M: Joo, det är väl skönt att sova! Jag har bytt lakan i din säng idag!
A: Lakan?!
Jag och M i kör: Du har fått nytt täcke.
Jag: typ..
A: Nytt täcke! *ser jätteglad ut*
M: Ja, med barbiedockor på!
A: *Chockad*
Jag: Åh, vad fint med barbiedockor på täcket!
A: *börjar snyfta* ...jag gillar inte dockor!!
M: Jo, men det är väl fint!
A: *börjar storgråta* Nääääeee!
Jag: Jag gillar dockor! Jag skulle jättegärna vilja ha ett täcke med dockor på!
A: *gråter*
M: ...jag skoja bara...
A slutar gråta men kommer istället med en lång utläggning om att han verkligen inte önskar sig några dockor i julklapp!
Följande samtal utspelade sig:
A: Neee, jag vill inte gå och lägga mig!
M: Joo, det är väl skönt att sova! Jag har bytt lakan i din säng idag!
A: Lakan?!
Jag och M i kör: Du har fått nytt täcke.
Jag: typ..
A: Nytt täcke! *ser jätteglad ut*
M: Ja, med barbiedockor på!
A: *Chockad*
Jag: Åh, vad fint med barbiedockor på täcket!
A: *börjar snyfta* ...jag gillar inte dockor!!
M: Jo, men det är väl fint!
A: *börjar storgråta* Nääääeee!
Jag: Jag gillar dockor! Jag skulle jättegärna vilja ha ett täcke med dockor på!
A: *gråter*
M: ...jag skoja bara...
A slutar gråta men kommer istället med en lång utläggning om att han verkligen inte önskar sig några dockor i julklapp!
The Bachlor Pad
Jag sitter och ammar.
M är i källaren och pysslar med nått. Tvätten kanske?
Plötsligt hörs ett dån av hög musik därnere ifrån.
E rycker till och tittar på mig med tveksam blick.
-Det är inte jag, försvarar jag mig med.
Jag funderar...
M måste ha kopplat in sina värsting ungkarlshögtalare.
Då är det nog som jag anat.
M håller på att göra om källaren till en "Bachelor Pad"!
Det måste vara så. Snart kommer han tillbringa hela sin vakna tid där nere med sina kompisar.
Dricka öl och prata skit om flickvännerna, a la Al Bundy i "Våra värsta år"..
Bevisen hopar sig:
* Han vill flytta ner projektorn och bioduken.
* Han vill ha svärföräldrarnas gamla soffor och fotöljer så han kan ställa där nere.
* Han vill fixa iordning en del av källaren till vinkällare.
* Och nu då så har han installerat högtalare, cd-spelare och förstärkare!
Hela huset kommer dunka av Metallica och annan hårdrock... *suck*
Men så lyssnar jag lite nogrannare..
Vad sjutton är det han lyssnar på?
"Hit me baby one more time" med Britney Spears!
M är i källaren och pysslar med nått. Tvätten kanske?
Plötsligt hörs ett dån av hög musik därnere ifrån.
E rycker till och tittar på mig med tveksam blick.
-Det är inte jag, försvarar jag mig med.
Jag funderar...
M måste ha kopplat in sina värsting ungkarlshögtalare.
Då är det nog som jag anat.
M håller på att göra om källaren till en "Bachelor Pad"!
Det måste vara så. Snart kommer han tillbringa hela sin vakna tid där nere med sina kompisar.
Dricka öl och prata skit om flickvännerna, a la Al Bundy i "Våra värsta år"..
Bevisen hopar sig:
* Han vill flytta ner projektorn och bioduken.
* Han vill ha svärföräldrarnas gamla soffor och fotöljer så han kan ställa där nere.
* Han vill fixa iordning en del av källaren till vinkällare.
* Och nu då så har han installerat högtalare, cd-spelare och förstärkare!
Hela huset kommer dunka av Metallica och annan hårdrock... *suck*
Men så lyssnar jag lite nogrannare..
Vad sjutton är det han lyssnar på?
"Hit me baby one more time" med Britney Spears!
En fin stund
Det är sent en kväll.
Jag har precis lagt E i spjälsängen efter en amningsstund.
Hon ligger och jollrar.
Hon är så fin, jag kan knappt förstå att hon är min!
Våra blickar möts och hon ler.
-Jag älskar dig, viskar jag tyst för att inte väcka M.
Plötsligt känner jag nått i magen.
-Åh, den rör sig, tänker jag, medan jag snabbt sätter handen mot stället jag känt rörelsen.
Sedan går det upp för mig. Det är ingen bebis där inne, bebisen ligger ju i sängen.
Det är bara tarmrörelser.
Jag tar genast bort handen.
Jag tittar på M. Han sover fortfarande.
Tur det.
Skäms
Jag har precis lagt E i spjälsängen efter en amningsstund.
Hon ligger och jollrar.
Hon är så fin, jag kan knappt förstå att hon är min!
Våra blickar möts och hon ler.
-Jag älskar dig, viskar jag tyst för att inte väcka M.
Plötsligt känner jag nått i magen.
-Åh, den rör sig, tänker jag, medan jag snabbt sätter handen mot stället jag känt rörelsen.
Sedan går det upp för mig. Det är ingen bebis där inne, bebisen ligger ju i sängen.
Det är bara tarmrörelser.
Jag tar genast bort handen.
Jag tittar på M. Han sover fortfarande.
Tur det.
Skäms
En lunchhistoria
Idag skulle vi äta pannkakor till lunch. M hade stekt dem igår så det vara bara att värma i micron = smidigt!
Jag tog fram pannkakstallriken, jordgubbssylten och äpplemoset (A vill alltid ha äpplemos på pannkakorna= strange) ur kylskåpet. Sedan tog jag fram varsin tallrik till mig och A, och lade upp två st pannkakor till mig själv. Därefter ropade jag på A, som tidigare hade sagt att han var jättehungrig, och frågade hur många pannkakor han ville ha.
-Det räcker med en för mig, blev hans svar.
-Är du säker på det A, frågade jag, du var ju så hungrig.
-Jag orkar bara en, sedan är jag mätt!
-Men A, då kommer du vara hungrig igen om en kvart! Jag vill inte ställa mig och micra fler pannkakor sedan!
-Nä, jag vill inte ha mer.
Jaja, som du vill, tänkte jag och satte in A:s tallrik med EN pannkaka i micron.
Hans pannkaka blev varm, äpplemosad och delad innan jag ställde den på bordet framför A, och sedan gick jag och gjorde iordning mina egna pannkakor. När de var klara tog jag upp upp den skrikande E ifrån babysittern och satte mig vid bordet med henne i knät.
Just när jag skulle ta min första tugga tog A sin sista, och kort därefter hörde jag:
- Får jag en till pannkaka?
Jag tog fram pannkakstallriken, jordgubbssylten och äpplemoset (A vill alltid ha äpplemos på pannkakorna= strange) ur kylskåpet. Sedan tog jag fram varsin tallrik till mig och A, och lade upp två st pannkakor till mig själv. Därefter ropade jag på A, som tidigare hade sagt att han var jättehungrig, och frågade hur många pannkakor han ville ha.
-Det räcker med en för mig, blev hans svar.
-Är du säker på det A, frågade jag, du var ju så hungrig.
-Jag orkar bara en, sedan är jag mätt!
-Men A, då kommer du vara hungrig igen om en kvart! Jag vill inte ställa mig och micra fler pannkakor sedan!
-Nä, jag vill inte ha mer.
Jaja, som du vill, tänkte jag och satte in A:s tallrik med EN pannkaka i micron.
Hans pannkaka blev varm, äpplemosad och delad innan jag ställde den på bordet framför A, och sedan gick jag och gjorde iordning mina egna pannkakor. När de var klara tog jag upp upp den skrikande E ifrån babysittern och satte mig vid bordet med henne i knät.
Just när jag skulle ta min första tugga tog A sin sista, och kort därefter hörde jag:
- Får jag en till pannkaka?
Förlåt... hemska tanke
I bland på kvällen/natten när jag ligger i sängen och ska försöka sova så kan massa tankar flyga runt i mitt arma lilla huvud.
Ibland får jag, som säker många andra mammor, för mig att det var längesedan jag hörde något levnadsljud från E. Jag ligger och försöker lyssna jättenoga efter något litet bevis på att hon fortfarande lever. Tillslut blir jag alldels kall i kroppen och tänker, "nä, nu har tösen avlidit!", men precis när jag ska kasta mig upp ur sängen så hörs en liten suck där bortifrån spjälsängen, och jag kan pusta ut.
Men så är det vissa nätter när hon har skrikit och skrikit i flera timmar, och jag är sååååå trött så jag skulle kunna somna stående. Plötsligt blir hon tyst och jag kan äntligen slappna av med huvudet på kudden.
Men precis när john blund börjar uppenbara sig så kommer tanken: "Tänk om hon blev tyst pga att hon slutade andas?". Även vid dessa tillfällen så ligger jag och lyssnar, men tillslut blir tröttheten så påfrestande att det faktiskt kan hända att jag tänker " Jag orkar inte, är hon död nu så är hon död imorgon också, då får jag ta det då. Nu måste jag få sova!!"
Genast efter att jag tänkt denna hemska tanke får jag dåligt samvete och kastar mig upp ur sängen fram till spjälsängen och ställer mig nära nära och lyssnar. Jag hör hur hon andas. Hon sover. "Förlåt" viskar jag.
Ibland får jag, som säker många andra mammor, för mig att det var längesedan jag hörde något levnadsljud från E. Jag ligger och försöker lyssna jättenoga efter något litet bevis på att hon fortfarande lever. Tillslut blir jag alldels kall i kroppen och tänker, "nä, nu har tösen avlidit!", men precis när jag ska kasta mig upp ur sängen så hörs en liten suck där bortifrån spjälsängen, och jag kan pusta ut.
Men så är det vissa nätter när hon har skrikit och skrikit i flera timmar, och jag är sååååå trött så jag skulle kunna somna stående. Plötsligt blir hon tyst och jag kan äntligen slappna av med huvudet på kudden.
Men precis när john blund börjar uppenbara sig så kommer tanken: "Tänk om hon blev tyst pga att hon slutade andas?". Även vid dessa tillfällen så ligger jag och lyssnar, men tillslut blir tröttheten så påfrestande att det faktiskt kan hända att jag tänker " Jag orkar inte, är hon död nu så är hon död imorgon också, då får jag ta det då. Nu måste jag få sova!!"
Genast efter att jag tänkt denna hemska tanke får jag dåligt samvete och kastar mig upp ur sängen fram till spjälsängen och ställer mig nära nära och lyssnar. Jag hör hur hon andas. Hon sover. "Förlåt" viskar jag.
En toaletthistoria
Det var en gång en morgon för inte så längesedan (läs igår), som jag var kissenödig och kände att jag behövde uppsöka en toalett. Som tur var har vi toalett hemma (till och med två), så det skulle inte bli så svår att uppfylla mitt behov.
Jag hade nästan precis gått upp och var så där lite lagom nyvaken och dimmig i huvudet, men "when you got to go, you got to go"... you know...
Jag gjorde den vanliga proceduren, ni vet den man gjort såååå många gånger förrut. Jag gick fram till toaletten, öppnade locket, drog ned byxorna och satte mig. Jag skulle precis...ja ni vet... släppa på flödet, när jag kände: "jäklarns, trosorna är ju fortfarande på!"
Detta kunde gått riktigt illa, men som tur var har jag utmärkta reflexer, så jag hann snabbt knipa åt, och trosorna klarade sig!
Så tänk på det nästa gång ni ska på toaletten, kära läsare, känn efter både en och två gånger innan ni sätter på kranen!
Jag hade nästan precis gått upp och var så där lite lagom nyvaken och dimmig i huvudet, men "when you got to go, you got to go"... you know...
Jag gjorde den vanliga proceduren, ni vet den man gjort såååå många gånger förrut. Jag gick fram till toaletten, öppnade locket, drog ned byxorna och satte mig. Jag skulle precis...ja ni vet... släppa på flödet, när jag kände: "jäklarns, trosorna är ju fortfarande på!"
Detta kunde gått riktigt illa, men som tur var har jag utmärkta reflexer, så jag hann snabbt knipa åt, och trosorna klarade sig!
Så tänk på det nästa gång ni ska på toaletten, kära läsare, känn efter både en och två gånger innan ni sätter på kranen!
Tomtproblem
A gjorde något dumt och M sa då "Tänk på att Tomten ser allt du gör, och om du gör massa dumma saker så kanske du inte får några julklappar"
Det skulle han inte gjort för nu har A spenderat en kvart med att prata om tomten, och att tomten nog inte såg att han var dum.
Stackars A, orolig för att han inte ska få några julkappar nu...
Stackars M, får söndertjatade öron...
Stackars mig, har ont i magen...
Stackars E.....eller nä...hon sover.
Det skulle han inte gjort för nu har A spenderat en kvart med att prata om tomten, och att tomten nog inte såg att han var dum.
Stackars A, orolig för att han inte ska få några julkappar nu...
Stackars M, får söndertjatade öron...
Stackars mig, har ont i magen...
Stackars E.....eller nä...hon sover.
Efter regn kommer sol + Älgvarning
Från att ha varit värsta stormen med regn och blåst i natt och imorse, så har det gått över till klarblå himmel och endast en svag bris som fläktar i håret.
Eller jag kan tänka mig att den fläktar i håret iallafall. Jag skulle nämligen kunna tänka mig en promenad, men vågar mig inte ut själv med en fyraåring och en bebis i vagn i vårat område nu förtiden.
Nej, vi bor inte i värsta knarkarkvarten och det är inte risken att bli rånad eller antastad som jag är rädd för.
Det är att bli misshandlad.....av en älg eller två... eller tre.
Vi har nämligen en älgfamilj som brukar hålla till här hos oss. En mammaälg och två älgkalvar springer omkring i allas trädgårdar och äter äpplen. Jätteroligt för barnen att se lite vilda djur, skulle man kunna tycka, om det inte var så att de även spenderade sin vardag med att jag människor. Jag har personligen sett en kvinna med hund blivit jagad här utanför mitt hus. Som tur var var det en bil som stannade till så hon kunde rädda sig in i den.
Detta var för typ 2 månad sedan och jag skulle precis gå och hämta A på dagis när jag av en tillfällighet kastade en blick ut genom fönstret och såg att det stod en älg och åt äpplen från vårat ena äppleträd. Plötsligt sprang den över vägen och in i grannens trädgård och medan den stod där så kom kvinnan med hunden och det var då jagandet utspelade sig.
Behöver jag säga att jag väntade ett par minuter tills jag såg att älgen förflyttat sig fleeera trädgårdar bort innan jag småspringandes begav mig till dagis.
För ungefär två veckor sedan så kom M hem från jobbet och frågade om jag hade blivit jagad av älgarna. Då hade han nämligen hört på radion att två nya incidenter med älgarna hade ägt rum. En till hundägare hade blivit jagad, och sedan var det även en kvinna med barnvagn som råkat ut för de agressiva älgarna. På radion hade de sagt att de hade skickat ut en jägare som var ute och letade efter älgarna för att se om det gick att jaga iväg dem från området, eller om det behövdes, för att skjuta dem.
Skönt tänkte jag, då kanske man slipper att oroa sig över dem längre då!
Om det vore så väl...
Dagen efter stod det i tidningen att jägaren inte hade hittat älgarna, och att de inte skulle ta till någon annan åtgärd som det såg ut nu. Kanske om det skedde någon mer älgattack.
Hmm..ok.. Det har redan varit minst tre attacker. Men det kanske inte räckte..
Nästa gång är det kanske en gammal tant, eller ett barn.
Det man kunde gör var att plocka ner alla äpplen i sina äppleträd, om alla gjorde detta så skulle nog älgarna försvinna. Visst, om det bara fanns ett par hus, och ett par äppleträd så kanske uppmaningen fungera, men detta är ett stoort villaområde med mååånga äppelträd! Sannolikheten att alla skulle ställa sig och plocka ner äpplena i sina träd är nog lika med noll!
Sedan stod det även att man behöver inte vara orolig att älgarna skulle stånga en, för sånt sysslar inte älgar med. De sparkas med frambenen. Då måste jag säga att jag skiter totalt i om älgen inte stångar mig utan sparkar mig med frambenen. Jag vill inte bli misshandlad av en älg överhuvudtaget. Jag vill kunna släppa ut A i trädgården, utan att vara orolig för att han ska vara gul och blå när han kommer in, pga av en galen älg!
Fundera på att sätta upp en skylt i trädgården! Vad tror ni om den här? Jag har designat den själv =)
Eller jag kan tänka mig att den fläktar i håret iallafall. Jag skulle nämligen kunna tänka mig en promenad, men vågar mig inte ut själv med en fyraåring och en bebis i vagn i vårat område nu förtiden.
Nej, vi bor inte i värsta knarkarkvarten och det är inte risken att bli rånad eller antastad som jag är rädd för.
Det är att bli misshandlad.....av en älg eller två... eller tre.
Vi har nämligen en älgfamilj som brukar hålla till här hos oss. En mammaälg och två älgkalvar springer omkring i allas trädgårdar och äter äpplen. Jätteroligt för barnen att se lite vilda djur, skulle man kunna tycka, om det inte var så att de även spenderade sin vardag med att jag människor. Jag har personligen sett en kvinna med hund blivit jagad här utanför mitt hus. Som tur var var det en bil som stannade till så hon kunde rädda sig in i den.
Detta var för typ 2 månad sedan och jag skulle precis gå och hämta A på dagis när jag av en tillfällighet kastade en blick ut genom fönstret och såg att det stod en älg och åt äpplen från vårat ena äppleträd. Plötsligt sprang den över vägen och in i grannens trädgård och medan den stod där så kom kvinnan med hunden och det var då jagandet utspelade sig.
Behöver jag säga att jag väntade ett par minuter tills jag såg att älgen förflyttat sig fleeera trädgårdar bort innan jag småspringandes begav mig till dagis.
För ungefär två veckor sedan så kom M hem från jobbet och frågade om jag hade blivit jagad av älgarna. Då hade han nämligen hört på radion att två nya incidenter med älgarna hade ägt rum. En till hundägare hade blivit jagad, och sedan var det även en kvinna med barnvagn som råkat ut för de agressiva älgarna. På radion hade de sagt att de hade skickat ut en jägare som var ute och letade efter älgarna för att se om det gick att jaga iväg dem från området, eller om det behövdes, för att skjuta dem.
Skönt tänkte jag, då kanske man slipper att oroa sig över dem längre då!
Om det vore så väl...
Dagen efter stod det i tidningen att jägaren inte hade hittat älgarna, och att de inte skulle ta till någon annan åtgärd som det såg ut nu. Kanske om det skedde någon mer älgattack.
Hmm..ok.. Det har redan varit minst tre attacker. Men det kanske inte räckte..
Nästa gång är det kanske en gammal tant, eller ett barn.
Det man kunde gör var att plocka ner alla äpplen i sina äppleträd, om alla gjorde detta så skulle nog älgarna försvinna. Visst, om det bara fanns ett par hus, och ett par äppleträd så kanske uppmaningen fungera, men detta är ett stoort villaområde med mååånga äppelträd! Sannolikheten att alla skulle ställa sig och plocka ner äpplena i sina träd är nog lika med noll!
Sedan stod det även att man behöver inte vara orolig att älgarna skulle stånga en, för sånt sysslar inte älgar med. De sparkas med frambenen. Då måste jag säga att jag skiter totalt i om älgen inte stångar mig utan sparkar mig med frambenen. Jag vill inte bli misshandlad av en älg överhuvudtaget. Jag vill kunna släppa ut A i trädgården, utan att vara orolig för att han ska vara gul och blå när han kommer in, pga av en galen älg!
Fundera på att sätta upp en skylt i trädgården! Vad tror ni om den här? Jag har designat den själv =)
